Utflyktsdag

Idag har jag tillsammans med tre väninnor varit och hälsat på i Frenillas Bod i Skirö.
Ett mysigt ställe fullt av små inredningsdetaljer som man inte vet att man behöver, förrän man ser dem 🙂
Inte helt fel heller, att man kan ta sig en fika och slå sig ner en stund.

Ögongodis i Frenillas Bod Tometfest i Frenillas Bod

Sommaren 2011 var jag och min mamma här på besök och tog en fika ute i den fina trädgården. Idag satt vi inne, i det här minst lika fina inredda ”fikarummet”. Det blev en massa small-talk och en hel del skratt om saker som har korsat våra vägar. Eftersom det är så nyttigt med skratt och babbel så bestämde vi att vi ska hitta på någon mer utflykt framöver. Vi får se vart det bär av nästa gång……..

Frenillas Bod

Attack, inta era positioner!

Nu har det årliga snigelkriget utbrutit mellan mig och sniglarna.
Jo jag vet att det är sent, att man ska börja i tid, jag vet, jag vet, jag vet!

Men varje år är det samma visa, de äter upp Klematisen så fort den bara kommer upp ur jorden. Det är inte de här stora mördarsniglarna vi pratar om, inte heller de där sniglar som har sin husvagn med sig, utan de mindre knäklarna utan husvagn. De som reser med lätt bagage, det är dom!

Jag har strött blå färgade pulor mot sniglarna men ändå kan jag se spår efter dem då de kapar ner alla mina Klematis och det enda som sedan finns kvar är ett slemstreck som tack för gästvänligheten.

Men så kom jag på att jag hade läst om en huskur där man ställer ut burkar med öl runt i landet. Sniglarna drar sig dit, då de tydligen älskar öl. De dricker sig berusade, somnar sedan gutt och drunknar i den gyllenbruna vätskan 🙂 Kan tala om att det funkade jättebra.  I första burken låg det 13 st och det är också den växt som aldrig får växa sig stor. Jag besparar dig en läbbig bild på poolpartyt, men här en bild på min fälla i alla fall.

SnigelfällaSå här ser Klematisen ut idag. Ca 4 cm hög och stympad. Men nu ska jag hålla koll på ölen och ställa dit nytt utifall att det finns fler som vill ha. Tur att ölen kommer till nytta någonstans, för här blir den för gammal….oftast.

Rester av KlematisHade varit kul om denna stackare hade fått växa till sig och blomma för ovanlighetens skull. Det är jag och ölen mot sniglarna. I år borde jag i alla fall ha en chans, det ser bra ut efter nattens strid där många sniglar fick känna sig besegrade. Yes!

Vårkrage

Eller också kallad för Gemsrot, har jag just lärt mig 🙂
Så gott som överblommad, men ändå så himla härlig med sin gula kudde och de ljusgröna
foderbladen. Inte så svårt att förstå hur humlor och bin gillar att resa från blomma till blomma.

Överblommad

Den här blomman hör hemma i mina föräldrars trädgård och den är absolut inte ensam där den står.

Sista rosen.

När jag växte upp gillade jag en Tysk låt som heter:
Letzte Rose im unserum Garten.
Den är lite sorglig den där låten och den kom jag att tänka
på idag när jag skulle ut på promenix med Pepsi, och ser rosen i trädgården som
står där i -8 grader helt förstelnad av frost.

Tack för den här sommaren  ”New Dawn” och välkommen tillbaka nästa år!

Projekt årsplantering

Jag har följt den här ytterkrukans liv och död i några säsonger nu.

Ja så är det, en del följer hockey-lag och jag följer årstiderna som speglar sig i krukan.
Historian bakom är att jag köpte krukan till min bror, ja då fullt utrustad med
sommarblommor lagom till hans födelsedag.
När hösten kom stod den där ensam och övergiven med något som en gång varit en fröjd för ögat.

Sedan dess har jag tagit mig an denna kruka och följd den genom årstiderna.
Idag tog jag med den hem så här!

Efter en kvart hade den svidat om till höst och såg lite annorlunda ut.
Fixade till den och körde tillbaka den till sin gata och till sin rätte ägare igen.
Till våren lär vi ju mötas igen, krukan och jag. Kändes lite vemodigt att lämna ifrån mig den
för jag hade gärna behållit den själv.
Men det går ju inte!

Trädgårdskul

Kom igång riktigt bra med helgens trädgårdsarbete.
Dessutom fick jag ju massor med hjälp av min hantlangare som vill tjäna ihop diverse
olika delar till sin dator.
Ja hantlangaren var pigg, ivrig att få hjälpa till och for runt i trädgården
men en väldig fart. Ja, jag måste erkänna att jag blev förvånad.
Han for inte bara runt i lördags, utan även i söndags stod han bredvid mig och
virvlade runt i hela trädgården.

Jag har fått lära mig att en dator, den har väldigt kort ”bäst före datum”. Om man vill
kunna spela avancerade spel UTAN att få en massa utbrott om att det ”laggar”
måste man helt enkelt vara uppdaterad med sin dator.
Problemet är ju att alla delar kostar pengar, ja som allt annat, givetvis………

Vi har haft en mysigt helg tillsammans ute i trädgården, luktat på blommorna,
kollat hur våra komposter funkar, tömt den färdiga komposten,
plockat de sista äpplena, fixat till träd och buskar, städat springbrunnen och kastat
lite jord på varandra.
Av äpplena blev det senare på kvällen en äppelpaj.

Omoget

 

Tack, men lite röd färg hade också varit ok!
Lite skrattretande är det allt när jag tittar på skörden av sommarens tomater.

Köpte tre små plantor i våras och det blev stora och höga träd av dem.
Men vart tog tomaterna vägen?

Här är dom, gröna och fina, och vääääldans gröna och väldans omogna
och vääääääldans urtråkiga.
Ja de är så tråkiga så att jag inte kan låta bli att sminka upp dem lite.

 

 

Nu ligger plantorna i komposten och de gröna tomaterna i köket och väntar på
lite färg.
Känns som om det kan ta lååååång tid innan de skiftar färg!

 

 

 

Snyltare

 

En riktig snylt-gäst som till slut blev avslöjad på grund av de spår den lämnade
efter sig på bladen.
De svarta ”pluttarna” blev allt större som ”denna där” lämnade
efter sig, allt eftersom den åt sig igenom vår Basilikabuske.
Till slut var pluttarna så stora så att till och med JAG såg dem, och
då är de stora!

Den här larven var så väl gömd att det tog ett antal minuter att hitta den.
Den satt och ”muffade” i sig på undersidan av ett blad och var
 kamouflerad som ett proffs.

Snäll som jag är, bröt jag av en kvist och lät den äta sig ännu mer mätt än den
redan var. Sprickfärdig tackade den sedan för sig och hasade sig iväg.
Kanske får jag önska mig något om den kommer tillbaka och minns att jag faktiskt
gav den ”fri lejd” ut i naturen.

 

Köpstopp

 

Ja det är ju inget roligt ord: KÖPSTOPP!
Men ibland, eller ganska så ofta i vårt, ja eller  i mitt konsumtionssamhälle så köper
vi oftast mer än vad vi behöver.
Några månader innan vår Italienresa så uppmanade jag mig själv till just ”köpstopp” till efter vår resa.
Rackarns vad jag grämde mig över det, då  Försmaken  här i byn hade denna ängel  till försäljning.
Det kändes ska ni veta,  att se ängeln på trappan utanför affären och inte få köpa den.
Daaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

Guldkant på min vardag!


Men så kom vi hem från resan och blir till slut ”tvungna” att åka och handla lite basvaror att fylla
kylskåpet med. När vi åker förbi
Försmakenså står ängeln där på trappan och med en skylt:
50%  – REA!

Stopp, stanna bilen, skriker jag till Patrik!
Rusar fram till affären med Patrik bakom mig som säger;
– Kan du lugna ner dig, de har fler än en!
– Lugna ner mig?  Varför då? Det här är ju helt underbart!

Allt har en mening, säger alltid min mamma och jag brukar inte gilla just det talesättet.
Men just denna dag så hörde jag mig faktiskt säga det själv:
-Allting har en mening och just idag är det min tur!

 Nu står hon här i trädgården tillsammans med rosen New Dawn och jodå, hon hör hemma här!
Känns bra!

 

En liten ros

Vad det händer saker i trädgården när man inte är hemma på två veckor.
Har tydligen inte missat något när det gäller vädret eftersom det har regnat nästan
hela tiden. Däremot hade våra rosor växt en hel del och kan man tänka sig att det fanns en  och
annan blomma på de nyplanterade Pink Robusta rosorna.

 

En doftande juvel.
Pink Robusta.

 

Ogräset har också växt, vad annars?!
Patrik och jag har suttit några timmar tillsammans och rensat bort allt ogräs mellan gångstens-plattorna .
Vi hann att prata en del också, så det var inte alls så jobbigt som man kan tro.

Sedan är det ju det här med SNIGLARNA.
De verkar ju ha haft storfest under dessa två veckor för det var inte mycket som fanns kvar av luktärt
Klematis, smultron, persilja, m.m.
Nu har jag stark krigsföring mot dessa djur och jag hoppas kunna rädda en del av växterna.
Skam den som ger sig.
Kanske solen också kan hjälpa till att mota de slemmiga  djuren så är vi i alla fall två mot tusen 🙂