Away from home, and back again

 

Hemma är bäst!
Det finns visserligen alltid något roligt med att resa, men att komma hem,
finns det inget som slår!
Ja jag vet att man är töntig när man går ut med att säga så, men jag har
börjat inse att jag säger vad jag tycker. Se det som om att jag
bjuder på det, eller att jag bloggar på ett ironiskt sätt för att
få utlopp för mina tankar och åsikter (gapskratt).
Tog ingen kamera med mig på kundbesöken, och det var medvetet.
Har man fullt upp med att andas, lyssna, och försöka vara något så när
allvarlig så tror jag inte att jag kan hålla koll på min kamera också.
Jag fick besöka de gamla lokalerna i Edsbyn, Helsingland, där mina forna
 sprint-skidor tillverkades, Edsbyn-skidan.
Numera tillverkas det andra saker i de lokalerna.
I Stockholm blev det besök på Villeroy Boch Gustavsberg.
Bild lånad av: husohem.se

 

Yes, jag handlade något där!
Bild kommer senare, måste packa upp först!
Jag kan säga att numera vet jag hur en toastol tillverkas.
Jag har aldrig sett så många toastolar på ett och samma ställe.
Jag menar verkligen att det var SKIT-många toastolar!!
Så frågan poppade liksom ur mig; men går det verkligen åt så här många toastolar, och HUR kan det gå åt så många??
Tänk själv, när bytte du toastol sist och hur ofta byter man den om den
inte går sönder?
Fick en noga guidad tur kors och tvärs genom Stockholm, både till fots
och i bil av en enormt kunnig och tålmodig säljare. Med tanke på min
”Stockholm-skräck”
så kan man säga att han har lyckats att bota den så pass mycket
att jag både andades och tittade under hela guidningen!
Han vet inte vad han har gjort!

 

Bowling

>I fredagskväll var vår avdelning från jobbet, i Vetlanda och bowlade. Vi blev uppdelade i tre lag och varje lag fick sin bana att spela på.
Jag vann absolut inte i vårt lag, ja inte heller om man kollar på allas resultat för den delen heller, jag kom ganska långt ner på listan.
Därför känns det extra roligt att visa dessa härliga Bowlingklot – och ingen kan göra något åt det  Laughing 1

Den här lille figure dök upp ibland och livade upp stämningen. Tror inte att han menade mig när han skakade på sitt huvud – nä det kan han väl ändå inte ha gjort.

Kräftskiva i Hornaryd

>

Det känns som rena ketchup effekten, först händer det inget, sedan händer allt på en gång. I fredagskväll bar det av till Hornaryd för årets kräftskiva med Logistikgänget, och eftersom det är knytkalas hade nästan alla något att styra med på eftermiddagen.

Jag fastnade för, och gillade verkligen fotogenlamporna och anordningen de hängde i. Roger vet hur man kan få stämning även i ett tält – han borde vara inredningsarkitekt istället.

För att kräftan ska trivas i magen MÅSTE det till en snaps också. Den här sorten gillar jag för stämbanden funkar mycket bra efter en sådan. Jag var ju tvungen att ta det väldigt lugnt då det var tidig uppstigning dagen efter. Med den tidiga uppstigningen var det inga problem, jag var bara trött.

Hela dagen var det fint väder men på väg till festen hade vädret bestämt sig för att ändra väderlek. Det mer eller mindre öste ner, fast det var så väldigt varmt. Tur att killarna hade riggat partytältet som nu kom väl till användning Det är ju en helt annan sak och sitta inne i det torra. Ja fast det förstås, det regnade så mycket så att det blev några stora pölar ”inomhus”. Men vem bryr sig när man har trevligt sällskap. De här fina brinnande kubbarna lös för en stund upp stranden. De ville inte brinna riktigt bra, men det berodde antagligen på regnet.

Det var ena goa kräftor som Roger hade fiskat och kokat – han kan den mannen! Nu har jag också lärt mig att om man äter ”dåliga kräftor” mår man inte så bra dagen efter. Jag mådde bra dagen efter och fick då höra kommentaren att; då var det inget fel på kräftorna………..
Det har alltså inget med att göra hur mycket man dricker, utan det är helt och hållet kräftorna som styr hur man mår.
Jag trodde att jag kände alla på min avdelning, ja i alla fall till utseendet, men tydligen inte. Jag vet fortfarande inte vem denne man var. Vill någon vara så snäll och upplysa mig.

Jag avslutar med en sång i natten, utan bild. Det är inte alltid som man behöver bilder, en röst kan visa mer än 1000 bilder.

>Kräftfiske och kräftfest

>I torsdags morgon bar det iväg till Reijmyre och Häfla Bruk där en kund bjöd på ”ena redia kräfter” och annat kul. Så här fånig och glad ser jag ut när jag är på kräftfest. Tydligen sjöng jag en hel del låtar ur sånghäftet för dagen efter lät jag ur halsen som om jag varit på världens hockeymatch.

Goa kokta kräftor – man kan nästan känna doften!


När vi kommer fram så blir vi indelade i ”lag” och varje lag får en båt. Dessa tre herrar var i mitt lag och gissa om jag kände mig trygg. Efter indelningen så ska alla ut i sina båtar och lägga burar på tilldelad mark, och efter det träffas vi på en ö någonstans på den stora sjön och tjafsar lite. När vi sedan är tillbaka så blir det femkamp och korv, för att senare på kvällen ha en riktigt roligt kräftskiva.
Tidigt morgon, dagen efter kräftskivan ska vi då ut i våra båtar och se vad som finns i våra burar. Det var en helt underbar morgon med sol och fågelsång.

Dimman dansade runt i viken och jag kan ju inte låta bli att ta fram kameran igen. När burarna är uppe så åker vi till ett gemensamt frukostställe med båtarna och plockar fram våra korgar. En härlig frukost på ägg, fil, flingor, smörgåsar och kaffe avrundar sedan turen på sjön. Väl tillbaka igen räknas varje båts kräftor och ger poäng. Efter att alla poäng är räknade så finns det ett vinnande lag – MITT LAG!! I år vann mitt lag! Vad jag är mallig!

>Kulturdags

>Så skulle vi ha avdelningsaktivitet vi på Logistik.
Till Öland bar det iväg i fredags vid lunchtid för ett kulturellt stopp vid Ekerum och dessutom även lunch för samtliga.

Vi hade snickarat ihop en pastasallad med fralla som vi huttrandes intog så där på sittandes/stående fot.

Efter lunch tog vi oss en tur på Konstmuseét där bl.a vi kunde se konstverk av

Ronnie Wood och Kjell Engman. Jag ska erkänna att jag inte är speciellt kulturell av mig, men vissa föremål fick i alla fall min uppmärksamhet. Lampan var ju verkligen inte av denna värld och jag vet inte riktigt var jag skulle kunna få den att passa in, men ändå så gillade jag den. Hjälp, jag kanske håller på att bli …………

Ett varningens ord vill jag ge för kubbspel. Vi är fortfarande inte vänner efter det här, lag tre var och är bäst, vad ni andra än säger!!

Det här med laganda och kompisar, det funkar ju inte tillsammans när man ska spela kubb. De andra bara fuskar och skriker – de är ju inte seriösa när de spelar.
(du som känner mig hör här en skämtsamt röstläge när jag skriver)

Stugägare Anders
Kubbspelare
Kubbplacerare med assistent


Tina i full koncentration, medan Jan biter sig hårt i läppen för att hjälpa till!
Rumskompisar, ja nu menar jag på kontoret………………………….
Jag, Annelie och Niklas.
Såhär ska en grill se ut när det är högtryck och då fick ändå inte allt plats. Det var verkligen trångt på grillen och det doftade ljuvligt.
Grillröken låg tjock runt grillen och många var vi som ville hjälpa till att få maten färdig.