Myrjakt

Midsommarhelgen, så underbar!
I år var det nog vår absolut ”lugnaste” Midsommarhelg ever, och det var inte helt fel, men annorlunda.

Mannen i huset hade beredskap inom Räddningstjänsten och det visste vi ju om sedan länge. Därför planerade vi att bara vara hemma och ta det så lugnt som det nu går en sådan helg.

Vi blev bjudna ut till svärföräldrarna på Midsommarlunch och det var så mysigt. Sitta ner och bara prata och ta det lugnt, hur ofta händer det!? På kvällen bjöd vi hem min bror för lite grillning och satt ute hela kvällen i den helt underbara sommarnatten. En kväll att lägga till minnesbanken.

Så går jag igenom mina foton från helgen och hittar denna myra. Ja jag har minsann haft tid till att krypa runt här i vår trädgård och lurpassa på både det ena och det andra. Efter mitt krypande genom trädgården fick jag slutligen borsta bort både jord och gräs från mina knän. Jag glömmer liksom bort både tid och rum när jag försvinner ner i Macro-världen. Egentid är helt underbart om än för bara en kort liten stund.

Myra

 

Gillar egentligen inte myror, men kan i alla fall umgås med dem på min villkor om man säger så. När jag var barn skrek jag åt alla insekter, men lite lugnare är jag nu så här runt 20+ 🙂

Midsommar

Midsommar

 

Midsommarafton, då dagen är som längst och natten är som kortast. Det är även en speciell dag för oss då vi firar 18 år som gifta och 20 år som förlovade. Ja alla Midsommaraftnar är speciella för oss eftersom det är vår speciella dag 🙂

Önskar alla en riktigt trevlig Midsommarhelg! Ta det lugnt, var rädda om varandra och kör försiktigt om ni behöver förflytta er under helgen.

Tungt lastad

Tycker att det är så roligt att kolla på insekterna som besöker våra blommor. Har insett att det är ganska marigt att få till ett foto med macro eftersom de små varelserna rör på sig. Inte blir det lättare heller när det blåser och blommorna svajar fram och tillbaka. En utmaning 🙂

Den här humlan är tungt lastad. Trots att det väger tungt fortsätter hon att jobba eftersom dagen inte är slut än. Har lätt för att fastna och bli sittandes när jag befinner mig där bland insekterna och blommorna.

Humla i VallörtHumlan far runt Vallörten och tittar in i varje blomma. På något vis känner dem om det finns något att hämta, annars så kommer de ut lika fort igen och fortsätter till nästa.

Vallört

Såg några sniglar också, men nä, de får vänta på att bli fotade, för jag är inte riktigt överens med dem om vem som äger trädgården. De äter ju upp allt!

 

Snyltare

 

En riktig snylt-gäst som till slut blev avslöjad på grund av de spår den lämnade
efter sig på bladen.
De svarta ”pluttarna” blev allt större som ”denna där” lämnade
efter sig, allt eftersom den åt sig igenom vår Basilikabuske.
Till slut var pluttarna så stora så att till och med JAG såg dem, och
då är de stora!

Den här larven var så väl gömd att det tog ett antal minuter att hitta den.
Den satt och ”muffade” i sig på undersidan av ett blad och var
 kamouflerad som ett proffs.

Snäll som jag är, bröt jag av en kvist och lät den äta sig ännu mer mätt än den
redan var. Sprickfärdig tackade den sedan för sig och hasade sig iväg.
Kanske får jag önska mig något om den kommer tillbaka och minns att jag faktiskt
gav den ”fri lejd” ut i naturen.

 

En liten stor sak

Vaknar av att jag hör ett flygplan som murrar där utanför fönstret (sommarstugan på Öland).

Hinner tänka att det kanske inte är ett flygplan utan en tung humla som vill in genom det öppna
fönstret. Glippar med ena ögat och får se en enorm läskig geting som typ nödlandar här och där
på sin väg in i rummet.
Gissa om jag far upp, sliter med mig Pepsi ut (han försöker nämnligen fånga alla flygfän) och
skriker till Patrik att:
Du som är brandman får ta och slå ihjäl det där odjuret!!

Efterråt kan man ju skratta, men inte i just detta ögonblick när getingen gör sitt inflyg
kl 05:00 på midsommaraftons morgon. För mig är det mer som på liv och död och det
gäller att rädda sig den som kan.

För dig som är tuff kommer här en närbild.

Finns väl inget snyggt med den här eller?

Bisyssla

 

Nu är nog säkert biets tid över för denna säsong, men jag
ser verkligen fram emot våren då det är dags igen.
Om allt är med mig då, säger bara kanske, DÅ
kanske jag har ett macro-objektiv:)

Men det ligger ju något i det som Emils mamma säger i Emil i Lönnerberga.
Allting har sin tid,
Katekesen har sin tid och ostkakan har sin tid.

Just nu är det hösten som har sin tid, och det kommer kanske
fler fina dagar i och med den.

Ett ”Mörteleka-bi” som suger ut det sista ur Kärleksörten.

En humlas värld

 

Jag gillar humlor. De stretar på, jobbar hela tiden och verkar
inte bry sig om alla andra som flyger omkring och
slåss om blommorna. De sköter sitt och skiter
i andra helt enkelt.
Är du som jag lite intresserad av just humlor kan du kolla här:
Den här humlan hittade jag hos mina föräldrar på ”Gnälla-torpet” i
i en Dahlia. Ibland skulle jag kunna tänka mig att
bara vara humla för en dag eller kanske två.

Vårblommor och livsnjutare

>

Tro det eller ej, men det finns faktiskt tillfällen då Pepsi bara
VILL
vara med på foton, som här!
Tänkte fota mina vårkrukor och vips så föll han pladask ner vid
trappan och vägrade att flytta på sig.
Han är speciell den hunden!
Här då!
Jag tar sikte, ställer in, och VEM kommer inte in som väldens fotohund
mellan blommorna och kameran.
Jag lovar, hade jag velat få till det här fotot så hade det inte gått.
Öronen hade hängt låååångt ner och blicken hade varit rena
”tyck-synd-om-mig-blicken”.
Det kan man inte tro här, eller hur!!!
Måste komma ihåg hur jag gjorde vid detta tillfälle för att lura
med honom på bild, frivilligt!