Grubbel och gnäll

Åskmoln

| Martina

 

Ja vad ska det handla om idag då, kan man ju undra när titeln heter ”åskmoln”
Jo, det var en gång……..
Näää, så här var det.
Jag hade egentligen inte alls tänkt skriva om det, men så gick jag igenom lite foton och
hittade detta passande foto och började faktiskt att skratta.
DAGENS FOTO – rätt och slätt!
Idag var det en riktigt skitdag och något gjorde att jag retade upp mig rejält.
Ganska rejält faktiskt och kunde väl inte riktigt släppa det.
Utan att jag egentligen hade planerat det, eller ens haft en tanke på att ge mig ut och
springa en riktig långrunda i skogen – upptäcker jag att jag trots allt
är ute och springer tillsammans med Pepsi.
Jag känner mig som ett åskmoln och ”mötlar” (muttrar) för mig själv där jag springer.
Riktigt irriterad tar jag ut stegen, plågar mig själv och tänker tanken att
snart borde jag bli så trött att hjärnan slutar att fungera.
Jodå, i slutet av 45 minuters joggen så slutar äntligen hjärnan att fungera och det känns
som att öppna alla fönster i huset på vid gavel – tvärdrag!
Så skönt att rensa ut hela åskmolnet, att känna sig tom i hjärnan och upptäcka
att det som jag nästan trampar på är min egen tunga som hänger långt ner i backen.
Men nu så känns allt bra igen och det är lá en himla tur!
Så här såg himlen ut en dag förra sommaren innan ett kraftigt åskoväder drog över byn.

Fullständigt oförberedd

| Martina

 

Det kom så oväntat, jag var inte alls beredd och jag såg och hörde allt i ”slow-motion”.
Elias var på kontroll för sitt öra, som han har opererat i två etapper med något års
mellanrum. Det har hittills sett bra ut, hörseln har funkat ganska bra och det
har inte funnits några tecken på att vi skulle behöva oroa oss.
Läkaren Johan som dessutom är den som har utfört operationerna är en sketaglad läkare
som vet hur man handskas med både barn och oroliga föräldrar.
Han pratar på, och ställer frågor till Elias som en kulspruta medans han kollar och pillar i örat på Elias. Men så stannar han helt plötsligt
upp mitt i en mening och han blir tyst.
De där sekunderna blir långa och jag tänker: men för fasen, fortsätt prata!
Men har fortsätter inte att prata och nu blir de där sekunderna jäkligt jobbiga.
Det här ser skumt ut säger han sedan.
Ser inte bra ut!
Kollar i datorn, rullar fram till örat igen och säger det igen.
Ser skumt ut, ser inte bra ut!
Men va fasen!
Trumhinnan är hel och fin, fast BAKOM den ser han en skugga som tydligen kan
vara de där elaka cellerna som växer sig stora igen.
Om två veckor ska vi in igen, och OM det då ser lika illa ut, så bestämms det
en tid för operation igen, där örat ska öppnas och vikas åt sidan.
De växande cellerna måste bort annars kväver de hörselbenen igen.
Det är ju i och för sig bra att han kollar upp det och gör något åt saken om det
nu är så illa som han tror. Men oron gnager i mig, tänk om detta fortsätter och rullar på.
Vad händer om man missar att se den här skuggan om några år och
låter cellerna härja fritt bakom trumhinnan.
Måste man inte gå in och öppna örat då och då för att vara säker?
Det läskiga är att på en liten yta finns både örat och den del av hjärnan som styr bl.a talet.
Man går ju liksom inte bara in där var och varannan dag och pillar runt, så att säga.
Nu är ju Johan vald av oss som den absolut bäste öronläkaren på denna jord,
och som Elias sa idag;
Mamma, hade det inte varit för Johan, som jag litar på, då hade jag varit mer orolig.
Han vet vad han gör och vad han säger!
En sådan här dag som denna, gör att man funderar och börjar prioritera på ett annat vis.
Småskit är inte värt att ägna tid åt – här gäller det att kavla upp armarna och
slåss för det som betyder något.
Sådär ja, då har jag lastat av mig en stor portion oro och skickat ut det i cyberrymden.
Iväg bara!

Fokusera

| Martina

Sådär ja!
Ibland blir bloggen lite vilande och det måste bara få bli så ibland.
Det är inte det att jag inte har något att blogga om, utan det
är i så fall för att jag har för mycket att ”nysta” i. Jag
har den senaste tiden analyserat min vardag, mitt jobb, mina
tankar, mina drömmar, mina mål, min inre styrka, och
däremellan varvat detta med lite matlagning, städning och en
himla massa läxläsning.
Ett helt vanlig liv med andra ord. 

 

Tankestund

| Martina

 

Ja, vad är nu det här då?
Ser ganska rörigt ut vid första blicken.
Det här är mit favvo-träd på Öland. Om man kryper intill den stora
maffiga stammen och kollar upp så ser det ut så här.
Från ”utsidan” är det ett pilträd som med sina långa hängande grenar bildar
en härlig koja.
Nu när jag plockade fram fotot inser jag att jag känner mig som det här
träden innuti mitt huvud. Det är rörigt just nu, många tankar och funderingar
som springer omkring där inne. Får under hösten ta och rensa lite och
se om mina funderingar leder mig på rätt väg. Finns en hel del som
jag vill göra och några saker som jag vill djupdyka in i.
Struktur är min starka sida så jag litar på den och lägger oron i
källsorteringen.

Stearinljus

| Martina

 

Tänd ett ljus och låt det brinna….
I helgen handlade jag
på mig ett och
annat ljus, kan jag ju lugnt erkänna.
Jag tänder nästan alltid ett
ljus varje morgon vid
frukost, sommar som vinter.
Fredag och lördagskväll
blir det också ett och annat  stearinljus.
Det ger en sort ro att
titta in i lågan och
det är lätt att sväva iväg
med tankarna.
Min farmor tände också alltid ett
ljus när jag var där, och kanske
har det satt sig fast i mitt inre utan
att jag har märkt det, förrän tills nu!
Det slog mig nämligen just nu, att
hon alltid tände ett ljus när vi
skulle äta.
Ja jag älskar tända stearinljus!

Dammsugarpåsar.

| Martina

På något konstigt vis så tar våra dammsugarpåsar slut och jag har ALDRIG några nya hemma. Förr kunde man köpa nya på Konsum, men där finns en massa olika men inga som passar till min helt vanliga dammsugare. Så bor man på landet och då är det som det är, allt finns inte att köpa.
Nejejeje, jag lovar jag har en helt vanlig damsugare, Electrolux.

Påsarna har jag köpt i Växjö när jag har kommit ihåg vill säga men förra veckan blev det riktig kris här hemma. Tur att man har en reservdammsugare säger jag bara.

Men att e-handla påsar då? Har aldrig provat och var väldigt skeptisk faktiskt. Beställde i söndags kväll och fick mina påsar idag – woohhh. Not bad! Å de passa också! Det är bara att dammsuga då, eller?

På torsdag får vi lite kalasbesök då Patrik fyller år och till helgen hoppas jag att äntligen min ”cyber syrra” kommer på besök. Måste ju bara städa lite så inga änglatofflor far förbi. Sa jag förresten att jag köpte till sådinga häringa dofkulor som ska dofta vårblommor? Har sugt in några i påsen och det doftar så gott. Det är ju roligt att dammsuga – haha!

I´m still standing…..

| Martina

När någon försöker att förklara för mig att; så här är det, och det finns inget du kan göra åt det, då startar en sort envishet hos mig som jag inte ens själv kan förklara.

Ett maskineri startar och jag går och grunnar på detta nästan hela tiden. Det finns alltid en lösning eller en annan väg att gå, det gäller bara att komma på den.

Förra veckan kom jag på en väg att gå, och jag gick den hela vägen ut. Idag var det dagen D och jag var allt ganska nervös men så förbannat envis och arg att några fåtal människor ska bestämma över många andra, om vad som är bra eller inte bra för dem. Ett tag trodde jag att jag kanske hade förlorat, men tänkte att även om jag förlorar så måste jag säga min mening och låta dem veta att jag inte håller med, och att jag inte sitter tyst.

Plötsligt vänder vindarna och jag känner att jag får medvind, jag är helt plötsligt den som har rätt. Jag hör mig själv rabbla en rad av vettiga argument, säger emot och pekar på gamla beprövade metoder. Personen i fråga håller helt plötsligt med mig, och vi finner att vi konstigt nog har samma åsikt till slut. Jag går segrandes ur striden och har inte bara vunnit något för egen vinning, utan även för andra som hamnar i samma situation som jag. Ett nej vändes till ett ja och ett fattat beslut ändrades p.g.a att jag tog strid.
Den lärde personen avslutar vårt samtal med ett leénde på läpparna och säger; du är en envis person och du har rätt, man ska inte hålla tyst!
Den här utmaningen kommer jag aldrig att glömma, jag känner mig helt slut!

Back in business

| Martina

Utan snus i 7 dagar försmäktar jag på denna Ö – Pipp Långstrump!

Utan dator i 36 timmar, känns som om jag inte har fast mark under fötterna – Martina Engdahl!

Jamen är det inte så att man kan slita sig i håret, så säg! När datorn inte ville starta upp som den skulle ett antal gånger så föreslog MediaLaget att vi skulle komma upp med den för en koll. Har fortfarande garanti på den och det kunde också vara något allvarligt, sa de. Men väl hos experterna så finns det inget fel, allt funkar klockrent. Yes, my presious is back!
Så kom ju äntligen snön som ALLA har längtat och tjatat efter, utom jag. Jag är inget för det här blåsandet och snörusket som viner runt knutarna. Visst ska jag ut och gå då klär jag på mig riktigt ordentligt och då är det väl inget. Men när man ska till jobbet, fixa något ärende och ta ut bilen då blir det så jäkla kallt och blåsigt. Idag kom jag på mig själv med att ”mötla” något om; ”jäkla skitväder”, och, ”åh jag längtar efter snö till julen”, och, ”det blir så mycket ljusare”, och denna då ”det är så roligt att skotta snö”. Men hallå, jag gillar också att skotta snö de första dagarna. Men när det inte finns plats att lägga mer snö på gatan,  utan att det hamnar framför grannens bil, hur kul är det då.
En sådan här dag är ju inget att gnälla över – det är ju underbart!
Det är så skönt att kunna säga vad man tycker och tänker på sin egen blogg, ingen kan göra något åt det- haha!

Om inte ordet "om" fanns

| Martina

När jag bodde hemma så fick jag höra olika citat på tyska beroende på situationen som var för tillfället.
Ett bevingat ord var:
Wenn das Wörtschen ”wenn” nicht wer, war mein Vater millionär.
Det betyder översatt:
Att om inte ordet ”OM” fanns, så skulle min pappa vara miljonär. (jädrans ord, tänk pappa vad du kunde ha varit, och JAG)

Vad jag hatade att höra dessa,  ibland jobbiga citat. Nu älskar jag dem och plågar mina barn med dem!
Det blir en sorts cikel som nu för min del är sluten, haha!

Om – jag inte hade börjat att blogga så hade jag aldrig lärt känna Eva-Lena.
Om – jag inte hade börjat att använda Facebook hade jag aldrig lärt känna Anna, nästan min granne.
Om – jag inte hade varit en sökare hade jag aldrig hittat LCHF.
Om – jag alltid hade gått den raka vägen, hade jag aldrig funnit mina smultronställen.
Om – jag inte vågar chansa, blir min vardag ganska grå.
Om – jag lyssnar förmycket på andras åsikter, hittar jag aldrig till mina drömmar.
Om – någon vill prata är jag bra på att lyssna.
Om – jag dricker ett glas rött på helgen, kan jag helt plötsligt prata flytande Italienska.

Ja ordet ”om” börjar jag verligen att gilla.

Den som uppfann arbetet måste inte ha haft någonting att göra – ska tydlligen också vara ett tyskt ordspråk.
Varför fick jag aldrig höra det hemma?

Zwei Seelen und ein Gedanke – ”Två själar och en tanke” (Friedrich Halm)
Om två börjat att tala samtidig med samma ord.

Ja så här skulle jag nog kunna fortsätta ett tag till, men det är lika bra att sluta så länge det är roligt!
Ordspråk är intressanta tycker jag. Ibland ger det mig en tankeställare, eller tar mig tillbaka till något som jag har upplevt tidigare. Det ger liksom ett litet leénde på läpparna när man inser att det ligger något i just ett ordspråk.