Grattis till mig själv!

För ett tag sedan berättade jag om att jag var med i en utmaning som troligen var en av mina dummaste utmaningar jag hittills har deltagit i. Nu är utmaningen slut och jag klara det!

Det var inte så att det var en dum utmaning i sig, men den var för mig personligen en svår utmaning som hade med viktminskning att göra. Den var frivillig, och naturligtvis hakar jag ju på, vad annars 🙂 Inte hade jag en tanke på att det kanske kunde bli jäkligt tufft.

Deltagare i utmaningen var jobbarkompisar och var och en skulle gå ner 4% av sin då totala vikt. Jag skulle gå ner 4 kg på ca 20 veckor och det ska ju inte var helt omöjligt. Men jag kan lova att det satt långt inne och det var på målsnöret som jag trillade in på rätt sida om viktdecimalen.

Det svåra för mig var att jag redan har slimmat mitt matkonto/intag, och under många år laborerat med att försöka gå ner de där sista kg med LCHF. Då pratar jag alltså inte om att svälta mig om någon nu automatiskt tror det och skriker rakt ut, utan att äta rätt mat och rätt mängd så att kroppen mår bra och samtidigt förbränner överflödigt fett. Tydligen kunde jag strama åt lite mer med hjälp av ökat fettintag och minskat proteinintag och det gav i alla fall de här 4 kg och nu vet jag hur jag ska lyckas med att gå ner några kg till. Allt handlar om balans, en gungbräda som ska hitta sin ultimata vikt på båda sidor för att i slutskedet få stå i just ”balans” neutralt läge.

IMG_20140520_185248
Det är roligt att testa sig själv, tänja gränser, se vad som lyckas och se vad det är som gör att det inte går så bra. Jag har lärt mig mycket om mig själv de här veckorna, så jag skulle inte vilja ha det ogjort. Däremot har det faktiskt varit lite stressande att se hur lätt de andra har lyckats gå ner som äter kolhydrater, genom att minska lite på maten och öka lite på motionen. Det har varit den tuffa biten, att känna att mitt sätt kanske har varit mer kämpigt. Jag har ätit betydligt mindre mat än vad jag trodde att jag behövde och samtidigt ökat lite mer på fett. Jag mår bra och kroppen släpper ifrån sig fett – det är alltså ett vinnande koncept för mig.

Jag vet att det kan vara provocerande för någon om det här med viktminskning och LCHF och därför vill jag verkligen förtydliga att jag pratar om mig och hur jag fungerar, hur jag ser att LCHF funkar för mig. 

Nu ska jag avslöja att jag för några år sedan vägde 82 kg till mina 163 cm, japp nu är det ute 🙂
Sedan betade jag under några år saaaaaakta av 10 kg till runt 70 kg. Där tog det stopp!
Jag kom aldrig under 70 kg och där befann jag mig länge och stampade.

För kanske två år sedan så slog vågen äntligen över och jag hamnade på 67 kg. Stopp igen!
Efter den här utmaningen är jag nu nere på 62 kg och nu känns det ok, men nästa stopp är 60 kg 🙂
Det går alltså inte fort för mig att gå  ner i vikt, men jag ser ju när jag kollar tillbaka, att jag trots allt väger mindre för varje år. Innan min LCHF-tid så gick jag ner och sedan upp allt och lite till.

Numera håller jag vikten och kanske går upp 2-3 kg vid exempelvis semester, men går sedan ner det igen. Det känns som om kroppen accepterar läget, och jag har hittat en sorts balans när det gäller vikten.
Den absolut största vinsten är ändå inte viktnedgången, utan hur jag mår i förhållande till tiden innan LCHF.

Hur jag vet att jag mår bra? Kommer i ett annat inlägg 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *