En riktig snylt-gäst som till slut blev avslöjad på grund av de spår den lämnade
efter sig på bladen.
De svarta ”pluttarna” blev allt större som ”denna där” lämnade
efter sig, allt eftersom den åt sig igenom vår Basilikabuske.
Till slut var pluttarna så stora så att till och med JAG såg dem, och
då är de stora!
Den här larven var så väl gömd att det tog ett antal minuter att hitta den.
Den satt och ”muffade” i sig på undersidan av ett blad och var
kamouflerad som ett proffs.
Snäll som jag är, bröt jag av en kvist och lät den äta sig ännu mer mätt än den
redan var. Sprickfärdig tackade den sedan för sig och hasade sig iväg.
Kanske får jag önska mig något om den kommer tillbaka och minns att jag faktiskt
gav den ”fri lejd” ut i naturen.
Vilken tur att du inte åt upp den! Bilden är fin!
Kram
🙂 Tack Helena!
Hej, kikar in hos dig…såg att ni varit till Rom! Jag vill ossååå 🙂
Snyltare är aldrig roligt!
Ja till Rom skulle jag vilja åka fler gånger. Fanns så mycket att se och jag kan tänka mig att åka på våren
eller hösten nästa gång. Åk dit vetja!
Nä snyltare ska man akta sig för 🙂
Ha en bra dag!
Usch vilken hemsk sak… har så svårt för sådan äckliga… men läckra bilder du har tagit på denna skumma varelse! 🙂
Ha en toppen dag!
Kram kram
//Lana
Ja det var inte så välkommen där den satt, men den var allt lite gullig så där på håll när den INTE åt
på min basilika.
Tjo flöjt!
Roligt att du fånga stunden, jättefint fotat
Tack! Roligt att du gillade fotot på min tjocka snyltare:)
Ha en bra dag!