Att skotta ihjäl sig.

Kan man skotta ihjäl sig eller?
Kanske inte bokstavligen, men troligen helt fördärvad om det vill sig illa.
Jag har klarat mig hyffsat bra från ryggskador när det gäller just skottning, men det måste bero på att jag trots allt har muskler och att jag fortfarande är 28.

Nu tänker jag INTE på skottning av gångar, garageinfarter, ingångar och höga vallar från plogbilen, det tillhör ju numera ens vardag, som att äta frukost te.x. Nej jag tänker på på TAK, hustak, garagetak, sommarhustak, förådstak m.m. Det började se farligt mycket ut på vårt hustak nu i veckan och en natt vaknade jag vid 3 på natten och kunde inte somna om. Det knäppte till väldigt högt flera gånger i huset och det lät inte som det brukar göra. Jag tyckte att det var väldigt obehagligt. När väl kockan ringde var jag ju redan vaken och berättade för Patrik om min oro. Det visade sig var -26 ute och det kunde då vara en förklaring till dessa läten.

Men hur eller hur så gav han sig på att försöka få ner lite från vårt tak kommande kväll. Själv hade jag marktjänstgöring och gav direktiv. Ja någon måste ju göra det också:) Det var så mycket mer än vad man kunde se från gatan, riktigt mycket på en del ställen. Sedan var det ju det här med uteplatsens plasttak. Nu borde ju allt vara gjort och jag skulle kunna andas ut, eller?
Nej då var det ju dags för garaget också. Det var jobbigt värre! Över 1 meter snö är inget som man bara lyfter bort på några minuter. Ett evigt skyfflande från ett ställe till ett annat för att skapa plats för mer snö som skulle ner. Slutligen fick det även hävas ner på garageinfarten och därifrån skulle det ju också bort. Vem behöver styrketräna efter ett sådant pass med blöt tung snö? Nu var vi väl ändå klara?

Nä, det var vi inte. Pappa som är nyopererad var på fika och berättade om sin oro för deras fritidshus. Senare på eftermiddagen ringde han och berättade att han hade varit uppe på taket och tagit några spadtag för att frilägga murstocken från det värsta, så att det inte sipprar in vatten när det töar. Då blir man ju bara så orolig och fredagskvällen som skulle ägnats åt gymträning byttes mot snöträning. Nu hade vi tur för vi fick hjälp av sommarstugeägaren från Hamburg också och då gick det ganska lätt.

Finns det hopp om en tidig vår i år, eller?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *