>Min hund och jag.

>Nyss hemkommen från en långpromenad med min härliga Pepsi. Idag hade jag bestämt mig för att vi skulle öva upp vår kontakt som har varit som bortblåst den senaste tiden när vi har varit ute och gått. När en hund går med sin husse eller matte, och hunden  bara går och luktar, drar dit han vill och man mest korrigerar med kopplet hela tiden, då är det verkligen dags att ta sig en funderare. Vill man ha det så?

Inte för att jag inte har förstått det tidigare, men ibland tappar man bort sig på vägen och blir lite släpphänt och det är inte värre än att det går att fixa till det igen. Allt beror ju på att jag inte har varit rolig nog, och inte heller konsekvent i mina regler.
Så idag var det läderkopplet som gällde, inget jäkla flexikoppel som jag hatar. Vi gick lite i skogen där han fick springa fritt och en lång runda i byn med koppel. Eftersom han drar en hel del så la jag mest krut på det idag och det blev stor skillnad efter bara 10 minuters träning. Detta varvade jag med sitt, stå, och stanna kvar, och nu hade jag helt plötsligt en hund som kollade och lyssnade på mig. Här gäller det att ligga i hårdträning och vinna tillbaka min hunds förtroende.

3 reaktioner på ”>Min hund och jag.

  1. >Stackars Ebba (heter hon väl?)
    Håller verkligen tummarna för henne.
    Låt oss veta hur det går.

  2. >åå så söt han är .. det där med att ha kontakt har min lillayrväder lldeles glömt bort vad det är … men just nu i skrivande stund så hade jag skitit om hon har det eller inte …. just nu så kämpar hon för sitt liv efter en akut svår operation som gjordes igår ….

    De hittade en texil bit i magen som hade trassmats upp och en tråd har skurit sönder mer eller mindre hela tarmarna , så de fick ta bort en bit av tunn tarmen intill bukspotskörteln och sen var det en massa mer … lite svårt att skriva/tala om det … hon kämpar illafall…..

    Men Pepsi har vart duktig iallafall tycker jag så fin så ..

  3. >Ja, det krävs en hel del träning. Själv vet jag med mig att jag är lite slö med detta. Det brukar vara Tilda som är ute och går med mig. Men sist jag själv var ute och gick med henne så hade jag gett mig dän på att vi skulle gå i min takt. Visserligen gick hon inte fot men son saktade ner efter varje gång jag stannade för att hon gick för fort och efter ett tag så kännde jag faktiskt att det var jag som var ute och gick med henne ;o)

    Ha en skön söndag / Kram syrran 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *