Boxningsmatchen, Jag mot Sockertrollet

Nu har det gått ett bra tag sedan sommarsemestern, snart jul ju!
Under sommaren hände något som gjorde att jag släppte och tänjde på mina kolhydratsgränser. För mig funkar det mindre bra kan jag säga, för jag stod senare med facit i hand. Jag inser och tror stenhårt på att jag måste göra alla misstag själv, för att se och lära mig hur JAG fungerar. Jag är inte så värst intresserad av hur andra fungerar, för det går inte att kopiera och överföra på mig, möjligen i små mängder i sådana fall. Tror inte heller att min väg skulle vara den rätta för alla andra.

Mat och hur jag väljer att äta verkar vara ett laddat ämne när andra börjar diskutera det. Vi tycker olika och några tycker att jag är lite crazy med min kost. Det är helt ok, jag kör mitt race och känner mig trygg i det. Jag har gjort en resa, lärt mig, kämpat, gjort om och gjort rätt många gånger om. Jag har faktiskt en del minnen från det att jag är mycket yngre som övertygar mig om att problemet med mitt sockerberoende startade när jag var väldigt liten.

För några månader sedan bestämde jag mig att starta en ny tuff utmaning med mig själv. Jag har redan sedan tidigare lagt av med Kaffe/Koffein och snart har det gått ett år. Det är dags att ta tag i det absolut svåraste för mig, mitt sockerberoende. Det har legat där i bakhuvudet och grämt mig länge, för jag vet att det skulle vara det absolut svåraste för mig att ta tag i. Jag vet också att jag inte är ensam om att var sockerberoende, vi är många.

20161026_180755

 

Såg förresten en träffande text på Instagram häromdagen;

I´m not where I need to bee,
but thank God I´m not where I used to bee!
I´m OK, and on my way!

Nu blir det åka av kan jag lova! Häng gärna med i upp och nedförsbackar på min resa.