Payday i januari

Payday av december månads kämpande!

I slutet av november trillade polletten ner och jag insåg att jag i december skulle köra strikt på kostschema. December har annars alltid varit mer än välfylld med socker på tvären och längden.
Jag ska erkänna att jag kände panik. Jag trodde inte att jag skulle kunna avstå socker så bra som jag ändå gjorde. Jo,  jag åt faktiskt lite socker, men de dagarna kan jag summera som 3 dagar totalt och 2 av dem var under kontroll skulle jag vilja påstå.

Det viktiga och det svåra för mig är att sedan klara av att stoppa socker helt direkt efter en sockerdag.
Jag har klarat det med bravur och jag klappar mig på axeln. Naturligtvis har det inte varit helt smärtfritt, det kan min familj intyga. Det är tuff. Det är så pass jobbigt så det faktiskt är lättare att helt avstå socker för att inte behöva ta sig tillbaka hela vägen igen. Men jag vill ändå kunna välja. Jag vill inte att någon annan ska stå där med en pekpinne och säga att jag inte får göra si eller så. Det är JAG som är min egen boss. De utmaningar jag ger mig själv, har endast rätt att bedömas av en enda person, och det är av MIG och ingen annan.

Utmaning 1

Många gånger under december månad undrade jag om det verkligen var värt att se andra äta den goda chokladen medan jag fick tänka på annat. För oj vad jag har fått tänka på annat, jag lovar!
Jag försökte att tacka nej till ett julbord tidigt i början av december med en av våra kunder, bara för att efterrätten bestod av ett helt rum fyllt med sådant som triggar mig – SOCKER. Jag följde med på julbordet och förklarade bestämt att jag absolut under inga omständigheter tänkte äta något socker. Den här kunden är helt otroligt trevlig och stöttade mig och blev imponerad av min karaktär, vilket gjorde att min inre mentala styrka växte och slog alla rekord. När jag tänker tillbaka på den här dagen blir jag så jäkla imponerad av mig själv.

Utmaning 2

Ännu en tuff dag kom några dagar innan jul. Själva julfesten på vår avdelning där alla tar med sig något till gottebordet. Det här ser jag annars fram emot under hela året – en riktig sockerorgie eller sockerfylla. Vi sitter då tillsammans och skickar runt alla godsaker som man bara kan tänka sig och det blir en riktig sockerfrossa, jag lovar. Jag deltog och tog mig igenom ett av det absolut svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Att sitta och låta choklad, knäck, praliner, hemkokta karameller, kakor m.m. passera utan att ta en enda liten bit, det är ta mig fanken helt jäkla outstanding. Jag fattar inte hur i helskotta jag bara klarade det. Jag satt där med mina 45 g ugnsrostade solroskärnor toppade med Himalayasalt och tyckte att det var så gudens goda, och det var de verkligen!

Payday eller rättare sagt, belöningen

Så för att korta ner hela den här decemberhistorien, så vad blev kontentan till slut?
Trots 3 dagars avsteg så stod vågen på +/- 0 kg och jag är totally happy.
December är en månad då jag annars lätt går upp flera kg, och då menar jag långt över 2 kg.
Totalt sett har jag sedan kostplans-start gått ner ett antal kg och också minskat min totala fettprocent.
Den absolut roligaste resan börja NU för mig. Jag är nöjd med min utgångspunkt efter jul och nyår och är så jäkla taggad. Nu hoppas jag på att coachen kan ge mig rätt verktyg för att lyckas omformatera kroppen på ett hälsosamt sätt. Mindre kroppsfett och mer muskler med hjälp av kosten och styrketräningen är vad jag vill uppnå.

Yes, jag äter fortfarande enligt mitt tänk, ketogen kost eller strikt LCHF.

Små myrsteg kan bli ett jättekliv

20160430_152420

Små myrsteg kan efterhand bli ett jättekliv.
Jag nöter på i gymmet och vet du vad?! Jag tycker att det är kul!
Det är små, små myrsteg framåt, som så småningom blir ett stort steg. Jag är själv förvånad över att jag inte tröttnar, men det finns så mycket kvar att prova, så många vikter som jag inte har känt på, så många övningar som jag inte har testat och så mycket envist fett som ska bort på kroppen. Det är en utmaning och jag är en envis jäkel.

Något som man kan bli beroende av är ju alla dessa fina träningskläder som finns där ute och bara väntar på mig. Just nu är det köpstopp och det gör ont, väldigt ont! Aj!

För ett tag sedan började jag testa maghjulet som jag aldrig har kunnat köra tidigare. Jag har successivt kunnat rulla lite längre fram och här på videon är jag inte helt framme men nästan. Det går lättare och lättare och här pratar jag om myrsteg som gör mig glad. Sist kändes det ganska lätt att hålla emot och dra mig tillbaka. Klarade det utan att ha ett stopp längst fram och jag klarade även för första gången att rulla HELA vägen ut och tillbaka 5 gånger. Yeeeeeeessss!!

Ja, jag vet, don´t mind min mörka mittbena, har fixat den nu hos frissan.

Shitday

Det händer att jag vaknar med känslan av, blääääääää!
Det känns som en shit day! Det hände mig idag och det är inget roligt.

Jag vet orsaken, jag vet vems fel det är, och jag vet tack och lov hur jag ska gå vidare. Alla har nog de där dagarna då det känns bläääääää och det är helt normalt. Det viktiga är ju att inse att det går över och att det är kontrollerbart. Det finns ju värre saker i livet och det finns faktiskt de som inte alls mår bra av förklarliga själ. Jag fokuserar och tar tag i mitt liv, då jag trots allt mår bra och har tur att få finnas här med familj och vänner.

Det som är lite motigt just nu för mig är att jag slirar av vägen jag har stakat ut när det gäller kosten. Jag vet precis hur jag ska göra, jag vet fällorna, jag är gammal i gemet inget nytt för mig och ändå så lurar jag mig själv och trillar dit. Hur dum får man vara!!!!
Ok, jag har gjort fel, det är bara att bryta ihop och komma igen, fick jag säga högt i dag i köket. På ett märkligt sätt känns det en aningen bättre efter det.

Dagsform 2016-03-13

Åkte i väg för lite träning och passade på att fixa mina rehab.övningar som jag har fått från Jerry  http://strongerperformancerehab.se/ och det funkade bra. Sur som ättika tills jag fick se fotot som jag bad min andra hälft ta idag. Jag har trots en del motgångar med smärta och dåliga vägval när det gäller sockerfällor ändå kommit en bit på väg. Det är ta mig fanken inte dåligt – jag är fan inte helt misslyckad trots dåliga tankar som dyker upp i min hjärna. Reser mig upp och tar tag i mitt liv igen. Nu får det vara slut på denna shitday!

Kalkaxel, bullshit!

Trodde inte att det var sant när jag såg videosnutten till höger som vår PT Daniel visade mig i december när vi var där senast. Jag hade inte en aning om att det syntes så väl att jag hade ont i min högra arm och axel. Hade då rejält ont och kunde inte genomföra många övningar.

Till höger en axel som av läkare bedömdes som ”kalkaxel”
Tabletter, kortison och eventuellt en operation som troligen aldrig skulle bli bra,  var domen som jag fick. Jag reste på mig, tackade för mig och gick ut genom dörren med orden, TACK, men NEJ TACK!

Till vänster nästan tre månader senare, en axel och arm som nu är under rehabilitering hos Jerry på Stronger Performance and Rehab i Kalmar.

Jag är så jäkla tacksam att jag hade turen att få träffa Jerry. Han tryckte en gång fram på bröstbenet och en gång bak på skulderbladet och sa, det där kan jag hjälpa dig med, du ska inte behöva ha så där ont.
Han hade rätt! Finns lite kvar att behandla och jag kan förstå att flera år av vad jag tror är värk från terminalarbete som sitter som berg, inte går att trolla bort på en kvart. Men Jerry han vet vad han håller på med. Han vet massor med bra saker och vi har diskuterat både det ena och det andra 🙂

Det har tagit tid för mig att klara av mina första rehabiliterings övningar. Musklerna kring skulderblad, axel och nacke var som Jerry sa ”väldig ledsna”. Hade ingen aning om HUR ledsna de var förrän jag fick en omgång av Jerrys hårda nypor och armbågar 🙂 Det har stundtals varit så jäkligt att jag inte kunde klä av och på mig själv. Det gjorde otroligt ont och jag fattar inte att jag bara kunde infinna mig på jobbet. Att bara växla med växelspaken när jag körde bil var en smärtsam upplevelse. Nu? Himmelriket!

Efter hand har pusselbitarna fallit på plats och jag känner mig så jäkla stark, sover otroligt bra, känner att stressen som jag tidigare kände av,  så sakta har lagt sig. Tänk vad det kan göra då man har tur att träffa rätt person med rätt kompetens.  Kalkaxel, bullshit!

 

200 st loggade styrketräningspass

I dag är det lite extra festligt tycker jag.
Mitt i veckan så här på en onsdag har jag allt rätt till att jubla en aning. I dag är det nämligen dagen då jag körde mitt 200:a träningspass som jag loggar. Då har jag inte räknat med alla de gånger som maken och jag har kört lite ”blandade småhopp” som jag kallar det för. Ibland har det blivit träning utan att vi har bokfört bara för att köra något helt annat. Trots semesterstängning på gymmet, förkylning  och min onda arm har vi i genomsnitt kört 3 pass i veckan, sedan vi började med vår PT Daniel. Jag är stolt över mig själv och min träningskompis att vi har lyckats hålla på i 17 månader utan att tröttna. Vi har pushat varandra  och hittills har ju det gått bra. Det är kul att träna tillsammans!


Motivationen är på topp, jag känner mig starkare, har fått ordning på sömnen, har fått hjälp med min axel och det känns som om bitarna så sakta faller på plats. Jag är inte klar än, jag känner att jag har mer att ge och definitivt mer muskler att träna. Jag svävar!

Min vardagsmotion

Jag tränar inte varje dag, jag är heller ingen sprinter eller långdistansare, ingen muskeltjej i den bemärkelsen, utan en helt vanlig en, som har sina ner och uppförsbackar som säkert många andra.

Däremot har jag nog alltid hållt på med någon sorts träning med undantag från något år mellan våra två, numera tonårssöners, ankomst. Var lite lata dagar där ett tag och mitt liv var mer eller mindre fångat i ett ständigt sockerrus. Jag tycker att det är skrämmande vad socker och snabba kolhydrater gjorde med mitt humör. Jag åkte berg och dalbana hela dagarna, inte undra på att livet var jobbigt. Trötthet, irritation och inte minst mitt dåliga immunförsvar som ständigt gjorde att jag blev sjuk. Jo det var faktiskt så! Jag överdriver inte!

Träning ja. Det här med min träning går lite i vågor. Just nu gillar jag att jogga i skogen med vår hund och min bäste kompis Pepsi. Han älskar att hänga på och springa fritt jämte mig på stigar och genom sumpmarker. Annars blir det lite styrketräning, TRX, hemmaträning och ett och annat ”blandade småhopp”.

Pepsi
Jag har alltid joggat, men däremot varit helt värdelös på att springa snabbt. Hade inga bra tider på tävlingar, var medel i skolan och insåg att om jag skulle springa så var det mer för att hålla flåset och kroppen igång. Så det är det jag håller på med nu, håller igång utan att försöka tävla. Men du vet den där RunKeeper tanten, hon gör mig snart galen. Var 5:e minut så är hon så otroligt gullig och talar om hur fort, ja eller hur sakta per km jag springer och det är galet stressande OCH motiverande. Ibland skriker jag till henne att bara hålla tyst om det ändå är så dåliga tider hon rapporterar.
She´s a bitch, but I love here 🙂