Payday i januari

Payday av december månads kämpande!

I slutet av november trillade polletten ner och jag insåg att jag i december skulle köra strikt på kostschema. December har annars alltid varit mer än välfylld med socker på tvären och längden.
Jag ska erkänna att jag kände panik. Jag trodde inte att jag skulle kunna avstå socker så bra som jag ändå gjorde. Jo,  jag åt faktiskt lite socker, men de dagarna kan jag summera som 3 dagar totalt och 2 av dem var under kontroll skulle jag vilja påstå.

Det viktiga och det svåra för mig är att sedan klara av att stoppa socker helt direkt efter en sockerdag.
Jag har klarat det med bravur och jag klappar mig på axeln. Naturligtvis har det inte varit helt smärtfritt, det kan min familj intyga. Det är tuff. Det är så pass jobbigt så det faktiskt är lättare att helt avstå socker för att inte behöva ta sig tillbaka hela vägen igen. Men jag vill ändå kunna välja. Jag vill inte att någon annan ska stå där med en pekpinne och säga att jag inte får göra si eller så. Det är JAG som är min egen boss. De utmaningar jag ger mig själv, har endast rätt att bedömas av en enda person, och det är av MIG och ingen annan.

Utmaning 1

Många gånger under december månad undrade jag om det verkligen var värt att se andra äta den goda chokladen medan jag fick tänka på annat. För oj vad jag har fått tänka på annat, jag lovar!
Jag försökte att tacka nej till ett julbord tidigt i början av december med en av våra kunder, bara för att efterrätten bestod av ett helt rum fyllt med sådant som triggar mig – SOCKER. Jag följde med på julbordet och förklarade bestämt att jag absolut under inga omständigheter tänkte äta något socker. Den här kunden är helt otroligt trevlig och stöttade mig och blev imponerad av min karaktär, vilket gjorde att min inre mentala styrka växte och slog alla rekord. När jag tänker tillbaka på den här dagen blir jag så jäkla imponerad av mig själv.

Utmaning 2

Ännu en tuff dag kom några dagar innan jul. Själva julfesten på vår avdelning där alla tar med sig något till gottebordet. Det här ser jag annars fram emot under hela året – en riktig sockerorgie eller sockerfylla. Vi sitter då tillsammans och skickar runt alla godsaker som man bara kan tänka sig och det blir en riktig sockerfrossa, jag lovar. Jag deltog och tog mig igenom ett av det absolut svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Att sitta och låta choklad, knäck, praliner, hemkokta karameller, kakor m.m. passera utan att ta en enda liten bit, det är ta mig fanken helt jäkla outstanding. Jag fattar inte hur i helskotta jag bara klarade det. Jag satt där med mina 45 g ugnsrostade solroskärnor toppade med Himalayasalt och tyckte att det var så gudens goda, och det var de verkligen!

Payday eller rättare sagt, belöningen

Så för att korta ner hela den här decemberhistorien, så vad blev kontentan till slut?
Trots 3 dagars avsteg så stod vågen på +/- 0 kg och jag är totally happy.
December är en månad då jag annars lätt går upp flera kg, och då menar jag långt över 2 kg.
Totalt sett har jag sedan kostplans-start gått ner ett antal kg och också minskat min totala fettprocent.
Den absolut roligaste resan börja NU för mig. Jag är nöjd med min utgångspunkt efter jul och nyår och är så jäkla taggad. Nu hoppas jag på att coachen kan ge mig rätt verktyg för att lyckas omformatera kroppen på ett hälsosamt sätt. Mindre kroppsfett och mer muskler med hjälp av kosten och styrketräningen är vad jag vill uppnå.

Yes, jag äter fortfarande enligt mitt tänk, ketogen kost eller strikt LCHF.

Små myrsteg kan bli ett jättekliv

20160430_152420

Små myrsteg kan efterhand bli ett jättekliv.
Jag nöter på i gymmet och vet du vad?! Jag tycker att det är kul!
Det är små, små myrsteg framåt, som så småningom blir ett stort steg. Jag är själv förvånad över att jag inte tröttnar, men det finns så mycket kvar att prova, så många vikter som jag inte har känt på, så många övningar som jag inte har testat och så mycket envist fett som ska bort på kroppen. Det är en utmaning och jag är en envis jäkel.

Något som man kan bli beroende av är ju alla dessa fina träningskläder som finns där ute och bara väntar på mig. Just nu är det köpstopp och det gör ont, väldigt ont! Aj!

För ett tag sedan började jag testa maghjulet som jag aldrig har kunnat köra tidigare. Jag har successivt kunnat rulla lite längre fram och här på videon är jag inte helt framme men nästan. Det går lättare och lättare och här pratar jag om myrsteg som gör mig glad. Sist kändes det ganska lätt att hålla emot och dra mig tillbaka. Klarade det utan att ha ett stopp längst fram och jag klarade även för första gången att rulla HELA vägen ut och tillbaka 5 gånger. Yeeeeeeessss!!

Ja, jag vet, don´t mind min mörka mittbena, har fixat den nu hos frissan.

Hjulet, en utmaning

När de små barnen i omklädningsrummet börjar känna igen mig och vill att jag ska lyfta upp dem, då tror jag att man kan säga att man är på gymmet ganska ofta, haha! En mamma sa nyligen till sin lilla flicka,
– Nu tog du nog fel, det där är inte mormor och ingen som du känner.
Men den lilla flickan gav sig inte och blinkade till mig med sina gulliga ögon samtidigt som hon lyfte sina armar mot mig och ville att jag skulle lyfta upp henne.
Mamman ursäktade sig, men jag sa att vi träffas ju så ofta så nu känner vi ju varandra 🙂
– Ja sa mamman, så är det nog, du är alltid här när vi ska på simskola 🙂
Har många kompisar i omklädningsrummet nu för tiden 🙂

Du vet det där jädra hjulet som finns på gymmet, det har jag hållit mig borta från under alla år. Jag har aldrig haft någon bålstabilitet att prata om innan och om jag hade provat så skulle jag med all säkerhet ha gjort mig illa i ryggen. Men så är det ju det här med nya utmaningar och att testa……..

Jag började med att bara GLO på det där hjulet. Det började prata med mig, reta mig, och faktiskt håna mig för att jag inte ville testa. Min axel har också gjort att jag inte har kunnat prova förr, men nu kan jag inte skylla på det längre. Det var liksom dags!

Fotot är min och makens hand tillsammans. Det får representera att vi gör det tillsammans, hjälper varandra, pushar varandra och stöttar varandra när det är jobbigt, eller asgarvar när det bara inte går längre. 
Hjulet

Jag har börjat lite lätt med att stå på knä, rulla ut och använda mig av ett stopp.
Inte svanka, utan låta de raka och de sneda magmusklerna jobba samt övre rygg.
Får tacka min coach, maken, för att jag ens vågade börja med detta asjobbiga hjul.
Så går det! Ett sketet hjul ska inte tracka mig på gymmet, då tar jag min an utmaningen 🙂

Tänka och känna

Jag hinner tänka en hel del när jag är på gymmet.
Jag hinner känna efter en hel del när jag är på gymmet.
Ja,  jag vet att jag ser ansträngd ut när jag är på gymmet, men det hör liksom till. Jag inser att jag verkligen tar i när jag ser foton på mig själv. Men jag gillar att grimasera och ta i på gymmet, jag bjuder på det! Inte lönt att redigera, jag är ju ändå till åren, so to speek 🙂

Just den här övningen, liggande hantelpress är väldigt speciell för mig. Jag har inte kunnat köra den tidigare, inte ens utan vikter. Detta var en av övningarna som gjorde fasligt ont i axeln tidigare och som jag faktiskt fick hoppa över i säkert 1,5 år.

På gång

Nu kan jag så smått börja på med den här övningen igen.  Det knepiga är bara att hjärnan är så invand med att det kommer att göra ont, så jag omedvetet gör en justering med min arm innan det ens gör ont.
Ja det  låter galet och kanske lite överdrivet för jag vet inte om jag hade trott på det om någon annan hade försökt förklara det för mig. Så idag när jag körde övningen koncentrerade jag mig verkligen på att göra RÄTT, slappna av och inte göra någon justering med armen. Det funkade så länge jag verkligen koncentrerade mig, men minsta lilla distrahering, så kändes det i armen.

Det är vad jag kommer att jobba med framöver på gymmet, tänka och utföra övningen rätt.
I dag kunde jag köra på 10 kg,  7 x 3 reps. Hade det funnits 11 kg hade jag testat det också. Bilden är tagen för några veckor sedan då jag var skitglad över att klara 7 kg. Det händer små saker med en och annan sena. Känner en glädje som påminner om, när jag som liten lärde mig att cykla.
Det är näst intill magiskt 🙂 Jo jag lovar!

En seger värd att fira

I dag är det verkligen en dag att fira för mig.
För mig är det en seger, jag har vunnit och jag är så glad så att jag svävar fram, shit så glad jag är!

Det var dags att åka till Jerry på Stronger Performance and Rehab  i Kalmar, för ännu en behandling för min onda arm och axel. Senaste träningen kändes näst intill helt perfekt och jag förvånades över hur annorlunda alla övningar kändes. Trots det gnagde det lite av oro i mig då jag fortfarande kunde känna lite skit i armen vid liggande hantelpress. Den övningen har jag aldrig kunnat köra tidigare då det har gjort fasligt ont i både axel och arm. Bara att kunna prova och köra en sådan övning har varit helt magiskt för mig, en ny värld har öppnat sig.

Ganska fjolligt att spänna sig, jag vet, men nu KAN jag i alla fall spänna armen så här och jag är skitglad för det! Min före detta ”döa” arm har fått nytt liv. Kolla in senan 🙂  Jag kommer spänna mig fler gånger, så varning utfärdas!

The arm
Det är skillnad på styrketräning och styrketräning. Jag tycker att jag har tränat en del och borde kunna hur man ska göra, men ändå har jag mycket kvar att lära och det tycker jag är spännande. Samtidigt är det också ganska skrämmande när jag inser hur jäkla lätt det är att göra fel, för det är lätt att göra fel. Synd att köra en övning och utföra den mindre rätt  och inte få ut det som är meningen, samtidigt som man kan dra på sig en skada. Jag är inte inte ute efter att lyfta så tungt som möjligt längre, utan det kommer nog i andra hand skulle jag vilja påstå. Däremot är min första prioritering att försöka göra övningen rätt, innan jag börjar känna att jag ska gå upp i vikter.

Det gäller att tänka och vara skärpt vid varje övning, känna att, jo, nu är det rätt, nu känns det bra, nu är det rätt muskel/muskler som jobbar. Det är inte bara att byta om, lyfta och sedan gå och duscha, det finns en hel värld att upptäcka bland skivstänger, hantlar och muskler. Jag känner mig som en nybörjare men med ett helt annat tänk i bagaget. Det är nu det roliga börjar, det är nu jag ska finslipa, justera och bli starkare och äntligen kunna använda mina armar och axlar.

Så när jag fråga Jerry idag efter behandlingen hur det ser ut med min arm/axel fick jag bedömningen godkänd och rehabiliterad. Fatta den känslan när detta går in genom örat, träffar trumhinnan och slutligen landar i hjärnan. Det är magiskt! Två stora, tunga bitar föll på plats tack vare Jerry, axel och sömnen.

Det är de två pusselbitar som nu efter lång tid har trillat på plats för min del och som gör att jag står där på trampolinen, hoppar och tar saaaaats!
Nu jäklar, nu ska jag på upptäcktsfärd!

Nystart eller……

Japp, det känns som en nystart, helt klart!

I dag öppnade vårt gym på orten efter två veckors sommarstängning. Planen var att köra vidare, eller starta om på det program som jag och maken körde på innan uppehållet. Det gäller att börja lite lugnt, lättare vikter, men ändå lägga mest krut på själva utförandet. Det kommer att kännas i morgon!

Skivstångspress
Skivstångspress

Jag gillar att köra efter en plan, att köra efter en viss struktur och är glad för att vi har vårt träningsprogram från vår PT. Att bara köra lite på måfå, det ger inte mig något och jag känner mig mer lost, so to speak. Just nu kör vi ett upplägg med fler repetitioner (15-20) och det är riktigt jobbigt.

För mer än ett år sedan hade jag riktigt ont, från och till i min högra axel. Det visade sig på så sätt, att jag inte kunde sträcka upp armen rakt ovanför mitt huvud, kunde inte klä av och på mig när det var som värst, och att sova var en ren pina. För att göra en seg historia kort, så fick jag domen ”kalkaxel” och läkaren gav mig ingen förhoppning om att det här med styrketräning var något bra för mig. Han rekommenderade kortison, smärtstillande och ev. senare en operation. Jag tackade direkt nej till kortison och smärtstillande och jag kan säga att han absolut inte gillade mig när jag gick ut genom dörren. Tog upp mitt problem igen med min PT och började utesluta/byta ut de övningar som jag kände kunde ge mig problem med axeln. Så småningom ebbade smärtan ut, jag blev rörligare, kunde successivt lägga till fler övningar som jag tidigare hade haft problem med. Hittills har detta funkat bra, helt utan kortison och smärtstillande, woooohooooooo!!!