Shitday

Det händer att jag vaknar med känslan av, blääääääää!
Det känns som en shit day! Det hände mig idag och det är inget roligt.

Jag vet orsaken, jag vet vems fel det är, och jag vet tack och lov hur jag ska gå vidare. Alla har nog de där dagarna då det känns bläääääää och det är helt normalt. Det viktiga är ju att inse att det går över och att det är kontrollerbart. Det finns ju värre saker i livet och det finns faktiskt de som inte alls mår bra av förklarliga själ. Jag fokuserar och tar tag i mitt liv, då jag trots allt mår bra och har tur att få finnas här med familj och vänner.

Det som är lite motigt just nu för mig är att jag slirar av vägen jag har stakat ut när det gäller kosten. Jag vet precis hur jag ska göra, jag vet fällorna, jag är gammal i gemet inget nytt för mig och ändå så lurar jag mig själv och trillar dit. Hur dum får man vara!!!!
Ok, jag har gjort fel, det är bara att bryta ihop och komma igen, fick jag säga högt i dag i köket. På ett märkligt sätt känns det en aningen bättre efter det.

Dagsform 2016-03-13

Åkte i väg för lite träning och passade på att fixa mina rehab.övningar som jag har fått från Jerry  http://strongerperformancerehab.se/ och det funkade bra. Sur som ättika tills jag fick se fotot som jag bad min andra hälft ta idag. Jag har trots en del motgångar med smärta och dåliga vägval när det gäller sockerfällor ändå kommit en bit på väg. Det är ta mig fanken inte dåligt – jag är fan inte helt misslyckad trots dåliga tankar som dyker upp i min hjärna. Reser mig upp och tar tag i mitt liv igen. Nu får det vara slut på denna shitday!

200 st loggade styrketräningspass

I dag är det lite extra festligt tycker jag.
Mitt i veckan så här på en onsdag har jag allt rätt till att jubla en aning. I dag är det nämligen dagen då jag körde mitt 200:a träningspass som jag loggar. Då har jag inte räknat med alla de gånger som maken och jag har kört lite ”blandade småhopp” som jag kallar det för. Ibland har det blivit träning utan att vi har bokfört bara för att köra något helt annat. Trots semesterstängning på gymmet, förkylning  och min onda arm har vi i genomsnitt kört 3 pass i veckan, sedan vi började med vår PT Daniel. Jag är stolt över mig själv och min träningskompis att vi har lyckats hålla på i 17 månader utan att tröttna. Vi har pushat varandra  och hittills har ju det gått bra. Det är kul att träna tillsammans!


Motivationen är på topp, jag känner mig starkare, har fått ordning på sömnen, har fått hjälp med min axel och det känns som om bitarna så sakta faller på plats. Jag är inte klar än, jag känner att jag har mer att ge och definitivt mer muskler att träna. Jag svävar!