Två blickar, en tanke

Vi bestämde oss Pepsi och jag, och det gick på ett ögonblick! Vi kollade på varandra och så visste vi precis att vi både tänkte på samma sak. På med skorna, vi ska ut i skogen. Pepsi valde sina ljusa skor och jag tog mina vinterkängor.

20160315_171242En riktigt härlig vårsol hann vi med att njuta av där vi gick i skogen. En del snö kvar, men den får nu ge vika när värmen sveper över land och rike. Längtar så efter våren och det gör Pepsi också. Han är förresten en riktig linslus. Om jag vill ta ett kort utan honom, måste jag verkligen säga till på skarpen, annars finns han alltid med på ett hörn. I dag ville jag verkligen ha med  honom på fotot min underbare pälskling!

Pepsi möter vårenKunde inte låta bli att krypa runt i mossan och att ta fram mobilen för att fota. Inne i skogen var det nästan helt grönt, bara här på vägen som det ligger packat med snö. Det finns hur mycket som helst att upptäcka i en skog och speciellt nu så här efter vintern. En sagovärld öppnar sig och mitt i den finns jag och Pepsi. Är ganska lättroad och älskar tystnaden 🙂

Sagovärld

Stigen från förr

 

I helgen begav vi oss ut på upptäcktsfärd, Pepsi, jag och Mr Canon.
Vi packade in oss i bilen och begav oss till en plats där jag brukade
vara ganska ofta på sommaren när jag var yngre.
Mitt i ”böle skog” kan man ju uttrycka det!

 

Det konstiga är att allt inte riktigt ser ut som jag kommer
 ihåg det. När jag blundar så ”ser” jag precis hur stigen ”såg” ut, hur den
svängde, var trädroten till granen korsade stigen, var den jobbiga
backen fanns, hur det lät när jag gick på den packade
 stigen full med granbarr, var blåbären växte, korpens läte när den
kraxande flög över grantopparna,
var myrorna var som värst, och hur det
susade i träden.
När jag öppnar mina ögon, kliver jag ut ur bilden från förr och är tillbaka i nuet.
Jag står där på stigen och hör fortfarande en massa ljud från förr.
Det roliga är att runt omkring mig ”busar” dessa minnen och
leker kurragömma med mig mellan träden. De smyger sig fram,
drar mig i jackarmen, rufsar till mitt hår och vill visa mig mer.
De ser ut som små älvor med långt ljust hår, glada, och svävar liksom
fram som en sommarvind.

Måste dit fler gånger, för det var som att ladda upp ett batteri,
mitt livsbatteri.