Terminalarbete

Terminalarbetet på jobbet kräver verkligen att jag är på min vakt med min arm och axel. Åkte på ett bakslag som heter duga och paniken infann sig hos mig. Det är då det gäller att börja andas, tänka efter och plocka fram allt man har lärt sig på resans gång.

På jobbet flaggade jag direkt, att NU är läget akut, jag måste få hjälpt med att kolla upp min arbetsplats, om det finns något mer som man kan göra för att jag inte ska fastna i samma onda cirkel som tidigare. Jag har trots allt inte varit sjukskriven och betalat min rehabilitering själv och kämpat på som fan. I fredags kom ett nytt tangentbord och att lära sig hitta rätt på det utan att kolla ner under det att jag skriver, det kostar på en hel del svordomar. Men jag tror nog att det kan fungera, jag är en envis jävel. Ett smalare och mer komprimerat tangentbord gör att man inte behöver flytta händerna så lång ut åt sidorna, och för min del då åt höger där siffrorna finns. Nu är det bara musen som ska lösas också, för den jag har i dag (mousetrapper) fungerar inte så bra ihop med detta.

images
Bild lånad

Givetvis tror ju då någon att det är styrketräningen som är boven till mitt problem, att jag tränar för mycket, att jag lyfter för tungt…….
Men nej, så är det inte alls! När jag har ont och går till gymmet och börjar träna, då försvinner den malande värken och efter träningen mår jag toppen. När jag vaknar på morgonen är armen/axeln ok men efter någon timme vid tangentbordet, DÅ börjar det igen. Så NEJ, det är inte gymmets fel att jag får ont. Jag har lärt mig massor om HUR man ska utföra de olika momenten på gymmet och hur man INTE ska göra. Jag säger inte att jag kan allt perfekt, men jag känner min kropp så bra så jag känner när det blir fel. Jag är väldigt medveten om hur jag mår, hur jag fungerar, vad som känns rätt eller fel för min kropp och jag försöker alltid att hitta en väg förbi ett problem. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha mått om jag inte hade börjat träna på gymmet. Hur ont hade jag inte haft och hade jag ens kunnat jobba med det jag gör idag?

En seger värd att fira

I dag är det verkligen en dag att fira för mig.
För mig är det en seger, jag har vunnit och jag är så glad så att jag svävar fram, shit så glad jag är!

Det var dags att åka till Jerry på Stronger Performance and Rehab  i Kalmar, för ännu en behandling för min onda arm och axel. Senaste träningen kändes näst intill helt perfekt och jag förvånades över hur annorlunda alla övningar kändes. Trots det gnagde det lite av oro i mig då jag fortfarande kunde känna lite skit i armen vid liggande hantelpress. Den övningen har jag aldrig kunnat köra tidigare då det har gjort fasligt ont i både axel och arm. Bara att kunna prova och köra en sådan övning har varit helt magiskt för mig, en ny värld har öppnat sig.

Ganska fjolligt att spänna sig, jag vet, men nu KAN jag i alla fall spänna armen så här och jag är skitglad för det! Min före detta ”döa” arm har fått nytt liv. Kolla in senan 🙂  Jag kommer spänna mig fler gånger, så varning utfärdas!

The arm
Det är skillnad på styrketräning och styrketräning. Jag tycker att jag har tränat en del och borde kunna hur man ska göra, men ändå har jag mycket kvar att lära och det tycker jag är spännande. Samtidigt är det också ganska skrämmande när jag inser hur jäkla lätt det är att göra fel, för det är lätt att göra fel. Synd att köra en övning och utföra den mindre rätt  och inte få ut det som är meningen, samtidigt som man kan dra på sig en skada. Jag är inte inte ute efter att lyfta så tungt som möjligt längre, utan det kommer nog i andra hand skulle jag vilja påstå. Däremot är min första prioritering att försöka göra övningen rätt, innan jag börjar känna att jag ska gå upp i vikter.

Det gäller att tänka och vara skärpt vid varje övning, känna att, jo, nu är det rätt, nu känns det bra, nu är det rätt muskel/muskler som jobbar. Det är inte bara att byta om, lyfta och sedan gå och duscha, det finns en hel värld att upptäcka bland skivstänger, hantlar och muskler. Jag känner mig som en nybörjare men med ett helt annat tänk i bagaget. Det är nu det roliga börjar, det är nu jag ska finslipa, justera och bli starkare och äntligen kunna använda mina armar och axlar.

Så när jag fråga Jerry idag efter behandlingen hur det ser ut med min arm/axel fick jag bedömningen godkänd och rehabiliterad. Fatta den känslan när detta går in genom örat, träffar trumhinnan och slutligen landar i hjärnan. Det är magiskt! Två stora, tunga bitar föll på plats tack vare Jerry, axel och sömnen.

Det är de två pusselbitar som nu efter lång tid har trillat på plats för min del och som gör att jag står där på trampolinen, hoppar och tar saaaaats!
Nu jäklar, nu ska jag på upptäcktsfärd!

Shitday

Det händer att jag vaknar med känslan av, blääääääää!
Det känns som en shit day! Det hände mig idag och det är inget roligt.

Jag vet orsaken, jag vet vems fel det är, och jag vet tack och lov hur jag ska gå vidare. Alla har nog de där dagarna då det känns bläääääää och det är helt normalt. Det viktiga är ju att inse att det går över och att det är kontrollerbart. Det finns ju värre saker i livet och det finns faktiskt de som inte alls mår bra av förklarliga själ. Jag fokuserar och tar tag i mitt liv, då jag trots allt mår bra och har tur att få finnas här med familj och vänner.

Det som är lite motigt just nu för mig är att jag slirar av vägen jag har stakat ut när det gäller kosten. Jag vet precis hur jag ska göra, jag vet fällorna, jag är gammal i gemet inget nytt för mig och ändå så lurar jag mig själv och trillar dit. Hur dum får man vara!!!!
Ok, jag har gjort fel, det är bara att bryta ihop och komma igen, fick jag säga högt i dag i köket. På ett märkligt sätt känns det en aningen bättre efter det.

Dagsform 2016-03-13

Åkte i väg för lite träning och passade på att fixa mina rehab.övningar som jag har fått från Jerry  http://strongerperformancerehab.se/ och det funkade bra. Sur som ättika tills jag fick se fotot som jag bad min andra hälft ta idag. Jag har trots en del motgångar med smärta och dåliga vägval när det gäller sockerfällor ändå kommit en bit på väg. Det är ta mig fanken inte dåligt – jag är fan inte helt misslyckad trots dåliga tankar som dyker upp i min hjärna. Reser mig upp och tar tag i mitt liv igen. Nu får det vara slut på denna shitday!

Kalkaxel, bullshit!

Trodde inte att det var sant när jag såg videosnutten till höger som vår PT Daniel visade mig i december när vi var där senast. Jag hade inte en aning om att det syntes så väl att jag hade ont i min högra arm och axel. Hade då rejält ont och kunde inte genomföra många övningar.

Till höger en axel som av läkare bedömdes som ”kalkaxel”
Tabletter, kortison och eventuellt en operation som troligen aldrig skulle bli bra,  var domen som jag fick. Jag reste på mig, tackade för mig och gick ut genom dörren med orden, TACK, men NEJ TACK!

Till vänster nästan tre månader senare, en axel och arm som nu är under rehabilitering hos Jerry på Stronger Performance and Rehab i Kalmar.

Jag är så jäkla tacksam att jag hade turen att få träffa Jerry. Han tryckte en gång fram på bröstbenet och en gång bak på skulderbladet och sa, det där kan jag hjälpa dig med, du ska inte behöva ha så där ont.
Han hade rätt! Finns lite kvar att behandla och jag kan förstå att flera år av vad jag tror är värk från terminalarbete som sitter som berg, inte går att trolla bort på en kvart. Men Jerry han vet vad han håller på med. Han vet massor med bra saker och vi har diskuterat både det ena och det andra 🙂

Det har tagit tid för mig att klara av mina första rehabiliterings övningar. Musklerna kring skulderblad, axel och nacke var som Jerry sa ”väldig ledsna”. Hade ingen aning om HUR ledsna de var förrän jag fick en omgång av Jerrys hårda nypor och armbågar 🙂 Det har stundtals varit så jäkligt att jag inte kunde klä av och på mig själv. Det gjorde otroligt ont och jag fattar inte att jag bara kunde infinna mig på jobbet. Att bara växla med växelspaken när jag körde bil var en smärtsam upplevelse. Nu? Himmelriket!

Efter hand har pusselbitarna fallit på plats och jag känner mig så jäkla stark, sover otroligt bra, känner att stressen som jag tidigare kände av,  så sakta har lagt sig. Tänk vad det kan göra då man har tur att träffa rätt person med rätt kompetens.  Kalkaxel, bullshit!