Naturexpedition

I dag packade vi ryggsäcken och begav oss ut på vårens första naturrunda, Pepsi och jag. Han vet hur det här går till och blir varken orolig eller rastlös då jag lägger mig ner och ålar mig fram genom skogen i slowmotion. Ja det är inte klokt som det kanske ser ut och jag blir glad varje gång vi inte träffar på någon där jag ligger på mage i mossan som en strandad valross.

Han sitter där och kolla in mig, hjälper till om det behövs, eller så dyker han upp där framför kameralinsen precis i rätt ögonblick. Har med mig lite godis i fickan och från och till gömmer jag något här eller där. Högt upp på en granstam hittar Pepsi något gott.

Trädkramare
Här var det meningen att jag skulle fota Kabbeleka vid vattnet, och då kom den här nosen i vägen.
Vem bryr sig om Kabbeleka när en sån här gullig nos dyker upp precis bredvid? I bland tror jag banne mig att han gör det med flit för att skoja med mig. Han är väldigt speciell min kompis!

Nos i vägen
Naturgodis hittar man ibland om man är duktig med nosen. Jag blir imponerad när han sätter igång och vickar på sin lilla nos och känner att, NU har matte gömt något. Jag gömmer bara ibland, och oftast säger jag inget till honom, men han märker direkt när det finns något att leta efter. Svampen satt kvar på trädet efter plundringen.

Naturgodis

 

Pepsi och Vitsipporna

Det är tur att ingen annan i familjen är sugen på att gå ut på vandring så här på en söndagsförmiddag.
Då får jag och Pepsi egentid, där jag kan fundera på allt som måste redan ut i min hjärna och Pepsi kan ”läsa” tidningen om senaste nytt, under promenixen. Han bokstavligen läser av hela bredden av stigen och får reda på senaste skvaller från hundar såväl som ekorrar.

I bland stannar han upp och går med på en liten fotoshooting. Det är inte alltid han är på bushumör, men idag ser jag att tungan for ut 🙂

 

När kommer tåget……

I somras bara försvann lusten att pilla runt med foton och bloggen, det liksom bara dog.
Men det känns som om ett litet ljus har tänts och det känns lite kul att rota runt i arkivet igen.
Sparkar igång lite igen så får jag se vart det bär.

Här ett foto från i höstas, då Pepsi och jag var ute på expedition. Ja vi bara packade in oss i bilen och for iväg och stannade på en plats som vi kände kunde passa för vår skogsexpedition. Det var en riktig mysdag, bara han och jag.

Waiting for the train to come

Här vid Smalspåret satte sig Pepsi och tittade först åt höger och sedan åt vänster. Det var nästan som om han undrade när tåget skulle komma. Tur för oss, så kom det inget tåg den gången, annars hade vi fått springa. Ser fram emot våra skogsturer igen, när snön är borta.

Huggorm

Men nu tycker jag att det börjar kännas olustigt! I dag på promenixen så började Pepsi att nosa i diket och hoppade tillbaka en bit, ja som han hade hittat något som var lite läskigt. Han gick fram igen och hoppade tillbaka.

image
Till slut fick jag för mig att det kanske kunde vara ett bi eller humla så jag gick fram för att kolla. Fasen vad läskigt! Jag slet till i kopplet och drog bort honom med ett hårt ryck för där låg en huggorm. Nu tycker jag att det börjar bli lite väl läskigt då jag inte har sett någon huggorm på flera år och nu två stycken på kort tid.

En himla tur att Pepsi inte fick ett hugg.

GPS, räddaren i nöden

En lång powerwalk med Pepsi var tanken att jag skulle göra i lördags. Det gjorde vi också, fast den blev extra lång sådan 🙂LostHar gått rundan förr, fast alltid gått samma håll och nu vände jag på varvet, så att säga. Många stigar och bilvägar är det och efter ett litet tag så tyckte jag att jag inte kände igen ett träd, den stenen har jag inte sett tidigare, kalhygget här måste vara nytt och så började känslan att krypa på mig.
Var vi på rätt väg eller hade vi tagit fel på en av alla avtagsvägar? Hade mobilen med mig och GPS:en var på så jag tog ett kik på den som visade mig att vägen vi gick på, ledde oss till den ”stora” vägen. Ok, så allt var ju lugnt……..eller?

Ja det trodde jag i alla fall för det såg ju bra ut på kartan.

Rätt väg

Vi skulle ha tagit vägen till vänster redan här, men det gjorde vi ju tydligen inte. Pepsi, det är ditt fel 🙂
TACK för att GPS finns i mobilen, säger jag bara!

Kollade GPS:en igen och nu skulle jag snart se den ”stora” vägen. Helt plötsligt dyker det upp ett hus, och jag har aldrig sett huset förr. Kommer ut på ”stora” vägen och bara står där och glor. Var är jag? Vänster eller höger? Höger känns bra säger jag, samtidigt som jag kollar till höger och får se ett stort vindkraftverk.
Då är det absolut inte till höger som vi ska, tänker jag. Vi har inga vindkraftverk inne i Åseda 🙂
Upp med telefonen, GPS-kartan visar vänster och jag börjar trava på med Pepsi. Två lite vilsna själar vandrar vidare tills vi kommer till en T-korsning. Då känner vi igen oss och jag börjar att skratta 🙂 Kan ju säga så att vi nästan var på väg till Lemnhult, men styrde kosan mot Åseda igen. 1 timme och 45 minuter senare var vi hemma och jag var nog ganska nöjd med den rundan. Pepsi däremot var inte alls trött utan var som vanligt. Var får han all sin energi ifrån?

Stor sten

Den här stenen kände jag inte igen, för jag kollar ganska mycket i skogen när vi är ute och går, tar en del kort och fotar saker inne i huvudet. Känns jättemärkligt att jag missade avtagsvägen, men så himla spännande på samma gång. Har lärt mig en ny runda, och kommer garanterat inom kort att kolla upp var det var som vi gick fel. Skam den som ger sig 🙂

Sicksack

Det var nära ögat, det kunde gått illa.

I går var det ju kanonfint söndagsväder, så Pepsi och jag åkte ut till mina föräldrar för att lura ut någon på en promenix. Pepsi for förbi den här lille grå/svarta saken som låg och solade på asfalten och min mamma som ser ganska dålig var ändå den som såg den först. Jag vet inte ens om jag hade sett den, utan hade nog bara promenerat förbi den, om inte hon hade reagerat.

HuggormSom tur var krockade inte den och Pepsi ihop, utan de måste ha missat varandra med några centimeter. Känns så väldigt skrämmande om han hade råkat bli huggen…….

Det (enda) 🙂 positiva med att vintern kommer är kanske att vissa djur som dessa och fästingar tar en paus från oss och naturen.

Vilopaus

En liten vilopaus i det fina vädret och lite kompissnack, det är kvalitetstid det! Jag tror att de där två kokade ihop något om att träffas framöver och ta lite fler promenader i skogen. Pepsi är så smart, han lockar fram positiv energi och glädje när han småpratar så här med någon 🙂

Operation rakning

Jag är Pepsi, och jag trivs att fara fram i skog och mark – yeeaaahhh!

Mellan varven blir jag riktigt långhårig och skulle kunna ha rastaflätor, men nä det passar inte mig!
Jag gillar att fara fram i skog och mark och oftast följer halva skogen med mig hem i pälsen. Det gör asont att dra bort pinnar och annat bynk som fastnar där, så jodå, jag är helt med på att raka av mig några centimeter. I helgen var det dags för den stora vår-piffen.

FÖRE den stora rakningen

Pepsi1

En hel del päls är borta, men tassar och lite justeringar på benen är kvar, enligt matte. Själv tycker jag att det räcker bra så här. Jag tävlar inte som fotomodell så det är ok för mig – jag är naturlig på mitt eget vis!

EFTER den stora och tidskrävande rakningen

Pepsi2

Efter den stora rakningen får jag alltid ett färskt märgben. Jag har faktiskt märgben som lördagsgottis och hela  trädgården är fylld med tomma märgben efter vinterns vilda helger 🙂

PAYDAY 

Pepsi3

Skönt att kunna ligga ute i solen igen och gnaga på något gott.

 

Soffhäng

Det är fredag mina vänner och solen skiner och bländar mig när jag ligger här ute i snön och gnager
på mitt fredagsgottis. Jodå, jag kan blogga här i från också, jag är utbildad Cocker-Bloggare 🙂

Om du inte har provat råa märgben fyllda med extra göttit fett så har du missat något säger jag bara. Jag har fullt upp med att hålla skatorna borta eftersom de alltid kommer och vill reta mig när jag har det som mysigast.

Jag har klippt mig också, mmmm, det har jag faktiskt gjort! Fast på kortet ser jag som mest jäkligast ut med
tovor både här och där. Fattade ju att den där dagen skulle komma……IGEN, då matte tar fram maskinen och gör mig till en bäver. Det tar sin lilla stund och två plastkassar senare ser jag i alla fall inte ut som på kortet. Jag ser 5 år yngre ut och 10 kg smalare. Nu vill matte också raka av sig håret?! Tsssss, som om det skulle hjälpa, men det vågar jag inte tala om:)

Det är här med soffhäng är inget nytt för mig. Jag får vara i soffan, men däremot har jag hittat mig en ny plats där jag kan hänga och titta ut genom fönstret. Det är ganska mycket som händer där ute på gatan.
Istället för att stå och hänga med frambenen på ryggstödet så ligger jag numera skönt och bekvämt högt upp
och har stenkolla på grannarna.

Pepsi1

Det gäller att paxa soffan först i vår familj, annars finns risken att man inte får plats. Det dumma är att jag vill ligga hos matte och är det då redan fullt i den soffan, så tränger jag min in i alla fall. Det spelar ingen roll om den andra soffan är ledig, där vill inte jag vá själv utan matte.

Nu är det ju ingen Mello i helgen, så jag undrar vad vi ska hitta på ikväll?
En riktigt trevlig fredag och en härlig helg önskar jag dig.

Pepsi.

Model for a day

Det här att ”modella” är inte riktigt min grej, men jag ställer upp för matte, så är det bara.
Dessutom verkar det ju vara så ”inne” att göra
”Model for a day”
luta sig fram på ett spegelbord och lägga huvudet på tassarna.

Måste ju säga att jag är ganska stilig ändå. Min bästa sida är nog högersidan om
jag får säga det själv. Tycker att vänstersidan inte visar mina fina drag fullt ut.
Lite blek och glåmig så här i vintertider också, men snart ska jag börja att sola ute igen.

Högersidan, min bästa sida!
Nosmodell Pepsi
Tyck-synd-om-mig-blicken!

Ögonmodell PepsiPowernap!
Sovmodell Pepsi

Jag tvärdog, somnade mitt i en andning, utan att ha fått mat!!
Fatta, då är det kritiskt, somna innan maten!

Numera försöker jag att undvika kameran lika mycket som den där öronsalvan matte
kommer dragandes med. Fy katten för öronsalvan,
och för att inte tala om öronspolningen – tvi katten x 2!
Men det berättar jag om en annan gång!
I dag var temat, ”Modellandet”