Små myrsteg kan bli ett jättekliv

20160430_152420

Små myrsteg kan efterhand bli ett jättekliv.
Jag nöter på i gymmet och vet du vad?! Jag tycker att det är kul!
Det är små, små myrsteg framåt, som så småningom blir ett stort steg. Jag är själv förvånad över att jag inte tröttnar, men det finns så mycket kvar att prova, så många vikter som jag inte har känt på, så många övningar som jag inte har testat och så mycket envist fett som ska bort på kroppen. Det är en utmaning och jag är en envis jäkel.

Något som man kan bli beroende av är ju alla dessa fina träningskläder som finns där ute och bara väntar på mig. Just nu är det köpstopp och det gör ont, väldigt ont! Aj!

För ett tag sedan började jag testa maghjulet som jag aldrig har kunnat köra tidigare. Jag har successivt kunnat rulla lite längre fram och här på videon är jag inte helt framme men nästan. Det går lättare och lättare och här pratar jag om myrsteg som gör mig glad. Sist kändes det ganska lätt att hålla emot och dra mig tillbaka. Klarade det utan att ha ett stopp längst fram och jag klarade även för första gången att rulla HELA vägen ut och tillbaka 5 gånger. Yeeeeeeessss!!

Ja, jag vet, don´t mind min mörka mittbena, har fixat den nu hos frissan.

Hjulet, en utmaning

När de små barnen i omklädningsrummet börjar känna igen mig och vill att jag ska lyfta upp dem, då tror jag att man kan säga att man är på gymmet ganska ofta, haha! En mamma sa nyligen till sin lilla flicka,
– Nu tog du nog fel, det där är inte mormor och ingen som du känner.
Men den lilla flickan gav sig inte och blinkade till mig med sina gulliga ögon samtidigt som hon lyfte sina armar mot mig och ville att jag skulle lyfta upp henne.
Mamman ursäktade sig, men jag sa att vi träffas ju så ofta så nu känner vi ju varandra 🙂
– Ja sa mamman, så är det nog, du är alltid här när vi ska på simskola 🙂
Har många kompisar i omklädningsrummet nu för tiden 🙂

Du vet det där jädra hjulet som finns på gymmet, det har jag hållit mig borta från under alla år. Jag har aldrig haft någon bålstabilitet att prata om innan och om jag hade provat så skulle jag med all säkerhet ha gjort mig illa i ryggen. Men så är det ju det här med nya utmaningar och att testa……..

Jag började med att bara GLO på det där hjulet. Det började prata med mig, reta mig, och faktiskt håna mig för att jag inte ville testa. Min axel har också gjort att jag inte har kunnat prova förr, men nu kan jag inte skylla på det längre. Det var liksom dags!

Fotot är min och makens hand tillsammans. Det får representera att vi gör det tillsammans, hjälper varandra, pushar varandra och stöttar varandra när det är jobbigt, eller asgarvar när det bara inte går längre. 
Hjulet

Jag har börjat lite lätt med att stå på knä, rulla ut och använda mig av ett stopp.
Inte svanka, utan låta de raka och de sneda magmusklerna jobba samt övre rygg.
Får tacka min coach, maken, för att jag ens vågade börja med detta asjobbiga hjul.
Så går det! Ett sketet hjul ska inte tracka mig på gymmet, då tar jag min an utmaningen 🙂