Bye, bye stuga

Det känns ju lite sorgligt, men samtidigt så himla spännande. Den här stugan har glatt många under årens lopp, och det var mer än försent att få i ordning på den. Många roliga minnen är förknippade med just den här stugan, bl.a. min och Patriks förlovning 1993 🙂

Min storebror sålde stugan till min andra storebror, så på det viset är det. Därför känns det lite extra roligt att de familjära vingslagen finns kvar, även om det nu sker en och annan förändring på tomten.

Stugan

Det var faktiskt så att det kändes långt in i själen när vi kom ner i lördags och såg att det inte fanns mycket kvar av stugan. Men det var liksom tvunget, om man säger så. Grävaren sa, att när de snuddade huset med grävmaskinen, föll det ihop som ett korthus.

Rivning

Under huset fanns det gamla skatter gömda. Ja kanske inte sådana skatter som är värdefulla, men för mig som då gillar att ”speka” i gamla saker fanns det ju då ett och annat att spana in. Han som sitter i grävmaskinen undrade nog inte lite när jag gick fram och tillbaka och fotade saker i ruinen. Men det kunde ju lika väl varit en skattkista full med juveler och pengar – jag vill i alla fall kolla sådant, så har jag inte missat något 🙂

Hemmets veckotidning. Så fin och så fina färger från 1950-talet, 18:e april och Påsk. Tydligen gillade de som bodde här tidigare att läsa – av alla tidningar att döma, dricka – av alla glasflaskor att döma och att äta surströmming – av alla konservburkar att döma.

HemmetsveckotidningEn lite tidningsbit flög förbi och landade framför mina fötter. Sommarutgåva, Martini och Italien – DET måste ju betyda något. En hemlig kod av något slag, eller hur!

TidningsurklippNär alla byggnader är nerrivna och bortforslade så kommer det att byggas en ny sommarstuga på tomten. Det kommer bli en spännande vår och sommar 2014. Kameran kommer att få jobba hårt i Blekinge skärgård och på Aspö framöver 🙂

>

I helgen blev det en snabbis till Aspö igen.
Ganska maffig båt därborta och jag kom
att tänka på Onedinlinjen som gick
på TV när man var liten.
Här kommer havets skräck in efter en provtur på öppet vatten.
Jag kan ärligt säga att jag stannade kvar
på land denna gång för att dokumentera
denna havstur.
Jag tror att jag trivs bättre i vattnet, än .

De där små sakerna som guppar på vattnet, som
liknar ett jätteflöte, de gillar jag. På något vis så
rogivande….

>Aspö

>

Då var det dags för oss att ta en minisemester hos min bror som nyligen har ”blivit med” sommarstuga på Aspö i Blekinge skärgård.
En fantastisk dag med sol, vind och vatten (Elias vill att jag skriver så, och jag tycker också att det är helt rätt att använda dessa ord).
En gammal eka som troligen någon har glömt bort att han äger, och förkunnar en äldre skärgårdsbild. 
Thomas fanns redan på plats när vi anlände och rullade ut den röda mattan inför vår ankomst.
Mormor och morfar stannade över dagen och begav sig senare på eftermiddagen hemåt igen. Resterande klanmedlemmar stannar kvar och övernattar i stugan.
Nu ska vi strax ut med båten och prova våra nyinköpta flytvästar, för utan flytväst blir det ingen båttur. Sedan är det ju aldrig fel med lite grillat eftersom ”sjön suger” som man säger.
Nu hör jag måsarnas skrik och jag älskar verkligen fiskmåsar!

>Angöra en brygga

>Att angöra en brygga borde vara nästan samma sak som att angöra en tilldelad båtplats
Idag var det dags att sjösätta min brors/bröders båt i Karlskrona skärgård, närmare bestämt på ön Aspö.

Jag är absolut ingen båtmänniska, men däremot älskar jag vatten i alla former. Det verkar ju ganska så omständigt att sjösätta även den minsta av alla båtar och jag kände att jag inte ville vara så där jättemycket delaktig i det hela. Jag förklarade för både min bror och Patrik att om de blev pinsamma så tänkte jag låtsas som om jag inte kände dem.
Då säger min bror plötsligt; men du måste hålla i snöret när vi lägger i båten!!!

Jag hålla snöret, never in my life. Hur går det till då, undrar jag ?
Plötsligt får jag se ett äldre par på tre personer som just är på väg att sjösätta sin lite mindre båt och jag beger mig bort till dem.
Damen i fråga håller i snöret, och jag ställer försiktigt frågan om det är svårt att hålla i snöret?

Vi blir snabbt vänner och hon förklarar att hon varje år är med och håller just bara i snöret. Egentligen begriper hon inte varför hon ska behöva vara med varje år, men håller lydigt i sitt snöre.
Du ska se att det kommer att gå bra för er också, lugnar hon mig.
Travar bort till mina båtkompisar och förklarar att nu vet jag hur man lägger i en båt, varvid båda kollar kritiskt på mig.

Jag höll i snöret och båten kom i vattnet till slut i alla fall. När vi sedan var inkvarterade på rätt båtplats kom de två farbröderna och gratulerade och sa: ja det gick ju bra, nu ligger ju båten på plats!