Ängel i himlen

Det är lätt att ta livet för givet, att liksom bara leva på. 

Har funderat länge på om jag skulle blogga om detta inlägg eller helt enkelt hoppa över det. Men jag väljer att blogga om det. Det är ju inget farligt eller overkligt egentligen, utan det är helt enkelt livets gång. Däremot tycker jag att det var för tidigt och orättvist mot min Prinsessa, men tyvärr inget jag kan styra över eller göra något åt. Det gäller att kunna acceptera det och kunna leva med det på något vis, även om det är jäkligt svårt. Det är nog det svåra, att kunna hitta en väg att leva med sorgen.

dusk-over-aspo
Skymning på Aspö

Våren och sommaren var tuff, jäkligt tuff.

Jag känner direkt när energin dalar och när jag måste prioritera bort saker för att orka med mentalt. Jag är glad för att jag lätt kan känna av det, för då kan jag bromsa i tid. Men så kom det en period då jag faktiskt inte kunde sätta mig själv på första plats, någon annan, en vän, min bästa vän behövde mig mer och jag satte direkt på autopilot.

Jag försökte att bara koncentrera mig på att finnas till och lyssna på min bästa väninna som var svårt sjuk. Jag är så glad för att hon lät mig komma och hälsa på varje vecka, trots att hon mådde så dåligt. Det var aldrig jobbigt för mig att prata om vad som helst med henne under sjukdomstiden och jag tyckte att vi fick en riktigt fin sista tid ihop med både skratt och gråt, hur jäkla tufft det än var. Vi pratade gamla minnen, om vad som skulle komma, om drömmar, om våra familjer och  livet efter detta. Men när hon gick över till andra sidan, tappade jag bort mig själv för ett tag. Jag kunde inte hitta rätt, jag hade liksom kuggat ur och livet blev helt plötsligt ett virrvarr och kaos inne i min hjärna. Var detta liksom ”it”??

Jag gillar struktur i min vardag, styr upp en vecka i taget, minst. Vill ha bra koll över min vardag som har med jobb, mat, träning och vardagssysslor att göra. Men helt plötsligt så försvann några bitar från mitt Lego-torn och byggnaden började luta, lutade mer och mer. Till slut föll det ihop och jag fick inse att det var dags att bryta ihop och sedan starta om bygget.

Jag har så sakta startat om mitt bygge kan man säga och pratar dagligen med min Sessa som numera finns i himlen. Nu måste jag få ordning och struktur på min vardag igen. Att äta rätt och träna mot nya mål står på mitt schema och jag har kommit en bit på väg.

Du finns med oss varje dag, här och nu!
Alltid saknad, aldrig glömd min Prinsessa Marie

Right on!

Det finns risk för ett och annat blogginlägg framöver!
Kan dimpa ner ett och annat recept, foto, och givetvis några inlägg om träning och min utveckling när det gäller styrka och fettprocent. Ja det är vad hösten kommer att handla om! Jag känner för att brottas med mig själv, bena ut ett och annat och även utmana mig själv och se om jag har mer att ge. Klart jag har, jag är en envis jäkel!

Jag vet inte vad som döljer sig bakom krönet, man jag ska banne mig ta reda på det!
Jag vet inte vad som döljer sig bakom krönet, man jag ska banne mig ta reda på det även om det krävs att jag tar i ändå nerifrån tårna.

Jag har på ett märkligt sätt råkat halka in på något via ett bananskal och måste bara se vart det bär. Det är för mig så komiskt då jag var helt oförberedd, men insåg att det kan bli mycket intressant. Blir en jäkla spännande höst för min del. Givetvis måste jag lägga ner en hel del jäkla anammat, men jag är full av förhoppning om att det kan vara värt det. Jag älskar utmaningar som testar mina gränser.

Hästar, no no no!

Jag vill kanske inte sträcka mig så lång att jag har uttalad hästskräck, men jag är rädd för att stå vid en häst utan att ha ett staket mellan oss och jag hittar inget språk som passar oss emellan. Kor, hund och katt känner jag att jag kan prata med, vi får till en bra kommunikation, men häst, nej det vill sig absolut inte. Jag vet att det till största del beror på mig, och jag försöker, jag vill verkligen, men det går bara inte.

Islandshäst

Eftersom jag och hästar aldrig har varit ett tema tidigare, kan jag absolut inget om hästar. En arbetskollega frågade mig om svärmors häst som ska säljas och jag gav den bästa beskrivning jag kunde utifrån mitt kunnande. En häst, fyra ben och två öron, hög, brun och gammal. Till slut var jag tvungen att sms svärmor och fråga så att jag kunde lämna svar då alla frågor om varm och kallt blod gjorde mig förvirrad, alla hästar har väl varmt blod eller? Man undrar ju om jag är helt trög?
Hästen, ett Islandssto hade mycket riktigt fyra ben och två öron men resten var ju inte rätt. Inte alls hög utan ganska låg (enligt min hästvana kollega), inte gammal utan bara 3 år, brun kanske stämmer men kallas för brunblack. Ja du milde, jag vet i alla fall vad som är fram och vad som är bak på en häst.

Svärmor bad mig komma och ta kort på hästen. Man säger inte till svärmor att det kan bli problem för jag är ju lite rädd för hästar……..man säger, klart att jag kommer 🙂
Allt löser sig ju till slut så är det ju bara 🙂

Jag stod på ena sidan av staketet och svärmor med häst på andra sidan. Tog de kort jag skulle och svärmor kopplar loss hästen, eller hur man nu säger, och nog fasen kom den upp rakt in i kameralinsen med sin stora mule. Blev inte rädd utan tyckte nog att den var lite gullig i alla fall. Ser nästan ut som en älg eller? Hon hade inte rakat dig den här hästen utan hade några långa skäggstrån som stod rätt ut, men jag antar att inga hästar rakar sig, right!?

Två blickar, en tanke

Vi bestämde oss Pepsi och jag, och det gick på ett ögonblick! Vi kollade på varandra och så visste vi precis att vi både tänkte på samma sak. På med skorna, vi ska ut i skogen. Pepsi valde sina ljusa skor och jag tog mina vinterkängor.

20160315_171242En riktigt härlig vårsol hann vi med att njuta av där vi gick i skogen. En del snö kvar, men den får nu ge vika när värmen sveper över land och rike. Längtar så efter våren och det gör Pepsi också. Han är förresten en riktig linslus. Om jag vill ta ett kort utan honom, måste jag verkligen säga till på skarpen, annars finns han alltid med på ett hörn. I dag ville jag verkligen ha med  honom på fotot min underbare pälskling!

Pepsi möter vårenKunde inte låta bli att krypa runt i mossan och att ta fram mobilen för att fota. Inne i skogen var det nästan helt grönt, bara här på vägen som det ligger packat med snö. Det finns hur mycket som helst att upptäcka i en skog och speciellt nu så här efter vintern. En sagovärld öppnar sig och mitt i den finns jag och Pepsi. Är ganska lättroad och älskar tystnaden 🙂

Sagovärld

Ett nytt år, en ny siffra

Ett år äldre, ett år klokare……..eller hur det nu är igen. Vet inte om jag kan bli mer klok för då är det nog risk för att det rinner över till barnslighet.

Jag är glad för att jag får fylla ett år till, att jag mår bra och kan känna glädje för de dagar jag får. Det är inte så självklart att man får leva ett år till, det är lätt att man tar dagarna för givet. Men jag försöker att tänka positivt och försöker att ta vara på guldkornen i mitt liv.

Helgen har gått i firandets tecken med allt vad det innebär. Föräldrar och svärföräldrar kom på kaffekalas och för att slippa baka så beställdes det tårtor. Jag håller mig helst borta från att baka numera då jag tyvärr inte kan hålla mig borta från varken smet eller färdigbakade kakor. Det kan ju tyckas vara överdrivet och tråkigt, men jag mår fruktansvärt dåligt efter en sockerchock. Nu ska jag erkänna att jag faktiskt åt tårta, men långt ifrån de mängder som jag förr hann att få i mig på kort tid.
Så nu, med tanke på min födelsedag,  kan jag även titulera mig som en 47-årig gymbrud, å inte skäms jag ett dugg, eller borde jag det?

Nya tag idag , det är bara att blicka framåt och köra på. I dag efter jobbet var det dags för gymmet igen.

I bland kan jag ha roligt utan någon som helst anledning. Det här måste vara något ärftligt, jag kan inte försvara det på något annat vis!

En helgutflykt till Måketorp

Förra helgen, infann sig den, som jag tycker, intressanta Natur och Kulturrundan.

Försöker att varje år hitta till ett nytt ställe som jag inte har besökt tidigare. Det är så mysigt att bara kolla på kartan och bege sig till ett av alla  utflyktsmål som är uppmärkta på kartan och som ingår i själva arrangemanget.

I år var det faktiskt maken som styrde kosan mot Måketorps Köttbutik i Fagerhult.

Måketorps Köttbutik

Vi köpte med oss lite till kvällens grillning, Måketorpskorv, hamburgare och lammfilé.
Det smakade inte helt fel kan jag lova. I hyllorna fanns det spännande saker som, kryddor, marmelad, te, hantverk m.m. Mysig liten butik, mitt i Fagerhult.

Måke

Ett ”klick” på bilderna gör att de kommer upp i ett lite större format. 


Har haft lite dataproblem igen och inte kunnat lägga ut foton i den takt jag själv skulle vilja, men nu så…
Hoppas att jag är på banan igen med bloggen och allt det tekniska vad det innebär. Mer gråa hår åt folket säger jag bara 🙂

Bloggpaus

Har funderat länge och nu bestämt mig för att pausa bloggen tillfälligt tills jag vet hur jag vill göra.
Kanske får den leva kvar, kanske plockar jag bort bloggen, kanske startar jag något nytt……..får se…
Har lite annat som jag är sugen på att testa och tiden räcker helt enkelt inte till.

Tack till alla er som har lämnat kommentarer och visat att ni har varit här på ett eller annat vis 🙂

F.
Livet är ett mysterium att uppleva, inte ett problem att lösa”

Semester

Bloggen och jag drar på semester.
Jag har packat klart och detta är vad jag tar med mig!

Ser att jag har glömt något, blixten och batteriladdaren ska med också 🙂

I år reser jag lätt! (packar aldrig med för mycket……..NOT)

Inskaffade ett reseobjektiv efter god hjälp av Eva-Lena  nu behöver jag inte kånka runt på olika objektiv utan kör med ett och samma på sommarsemestern. Passade samtidigt på att inhandla en ryggsäck också och det känns helt underbart att äääääntligen få plats med det jag vill ha med mig i kameraväg,  i EN väska.

Så där ja, nu är jag packad och glad 🙂

Önskar en riktigt trevlig sommar till alla där ute!

Nu drar vi!

Semester inom räckhåll

Jag går så sakta ”in för landning” när det gäller semestern.
Att den kom till slut i alla fall! Nåja, två dagar kvar och nu ska jag börja pricka av min långa lista på de saker som bara måste vara med på resan till Italien.

Nej då, jag packar aldrig med mig för mycket! Jag skulle inte vilja säga att det är för mycket, utan mer att det är bra och ha utifall att 🙂

Har shoppat nya bikinis. Yeah!!
När jag provade vad jag trodde var min storlek, så fick jag en aha-upplevelse. Jag behöver inte längre stl 42/44 utan 38/40. Lite kul faktiskt när jag sedan gick igenom garderoben hemma och testade en gammal bikini där bikinibyxan hängde som en djungelkjol ner till knäskålarna (nästan) 🙂 Det är då jag inser att bara för att det går långsamt, betyder det inte att det inte ger resultat. Klapp på axeln!

Bikini
Jantelagen säger och jag själv vet, att jag inte ska tro, att jag egentligen kan ha bikini på mig,
men va fanken. Vad gör det om 100 år? Det är ett livslång projekt så att säga och jag kämpar vidare.

Snart dags att börja packa!