Vårblommor

När Pepsi och jag är ute i skogen kör vi alltid lite följa John och lite kurragömma. Det kändes väldigt konstig att stava till kurragömma 🙂 men jo det stavas visst så……

Var bara tvungen att kolla varifrån detta ord kommer. Från Wikipedia
Kurragömma är ett allmänsvenskt ord, använt i svenskan åtminstone sedan 1700-talet. Det är sammansatt av verben kurra – en biform av kura – och gömma, och kunde tidigare också skrivas i två ord (på 1700-talet till exempel ”kura gjöme”, ”kura göma”). Det anses gå tillbaka på ett ursprungligt ”kura i gömma”.

Kabbleka
Kabbleka, Caltha palustris L.

Följa John blir det så fort jag tar fram mobilen och ska ta några kort. Han ställer sig nästan alltid i bild så att säga och ju mer jag ber honom att flytta på sig, ju mer retas han med mig och tittar på mig med sina ögonvitor, som bara en retsticka kan.

Blåsippa
Blåsippa, Hepatica nobilis Schreb.

Men så ibland när jag dyker ner på knä, ålar mig fram, trycker kameran nästan i backen, då får han liksom inte plats. Här kommer i alla fall några foton där Pepsi inte är med på bild.

Vitsippa
Vitsippa, Anemone nemorosa

Den här dagen hade jag inte med mig Mr Canon, utan detta är foton tagna med min Samsung.
Om du klickar på bilderna, ska de komma upp i lite större format, hoppas jag i alla fall 🙂

 

 

 

Pepsi och Vitsipporna

Det är tur att ingen annan i familjen är sugen på att gå ut på vandring så här på en söndagsförmiddag.
Då får jag och Pepsi egentid, där jag kan fundera på allt som måste redan ut i min hjärna och Pepsi kan ”läsa” tidningen om senaste nytt, under promenixen. Han bokstavligen läser av hela bredden av stigen och får reda på senaste skvaller från hundar såväl som ekorrar.

I bland stannar han upp och går med på en liten fotoshooting. Det är inte alltid han är på bushumör, men idag ser jag att tungan for ut 🙂

 

Heaven´s on fire

Det behöver inte vara krångligare att ta ett foto, än att ställa ner matkassarna som man bär på, plocka upp mobilen och trycka på knappen. Så gjorde jag!
Jo jag vet, att för den kritiske fotonörden är den ingen bra kvalité, men what the f……
för mig duger det och jag blir i alla fall glad och de härliga varma färgerna.

Himlen och solen hade stämt träff en kväll och bjöd på detta härliga skådespel. Efter en dag med fågelkvitter, plusgrader och takdropp kom så ”la grande finale” med ett äkta ”heaven´s on fire”.

Känns som ett litet frö har börjat gro i ”fotosjälen” hos mig i alla fall. Det är dags att ge mig själv egentid i form av fototid.

Heaven´s on fire