Hästar, no no no!

Jag vill kanske inte sträcka mig så lång att jag har uttalad hästskräck, men jag är rädd för att stå vid en häst utan att ha ett staket mellan oss och jag hittar inget språk som passar oss emellan. Kor, hund och katt känner jag att jag kan prata med, vi får till en bra kommunikation, men häst, nej det vill sig absolut inte. Jag vet att det till största del beror på mig, och jag försöker, jag vill verkligen, men det går bara inte.

Islandshäst

Eftersom jag och hästar aldrig har varit ett tema tidigare, kan jag absolut inget om hästar. En arbetskollega frågade mig om svärmors häst som ska säljas och jag gav den bästa beskrivning jag kunde utifrån mitt kunnande. En häst, fyra ben och två öron, hög, brun och gammal. Till slut var jag tvungen att sms svärmor och fråga så att jag kunde lämna svar då alla frågor om varm och kallt blod gjorde mig förvirrad, alla hästar har väl varmt blod eller? Man undrar ju om jag är helt trög?
Hästen, ett Islandssto hade mycket riktigt fyra ben och två öron men resten var ju inte rätt. Inte alls hög utan ganska låg (enligt min hästvana kollega), inte gammal utan bara 3 år, brun kanske stämmer men kallas för brunblack. Ja du milde, jag vet i alla fall vad som är fram och vad som är bak på en häst.

Svärmor bad mig komma och ta kort på hästen. Man säger inte till svärmor att det kan bli problem för jag är ju lite rädd för hästar……..man säger, klart att jag kommer 🙂
Allt löser sig ju till slut så är det ju bara 🙂

Jag stod på ena sidan av staketet och svärmor med häst på andra sidan. Tog de kort jag skulle och svärmor kopplar loss hästen, eller hur man nu säger, och nog fasen kom den upp rakt in i kameralinsen med sin stora mule. Blev inte rädd utan tyckte nog att den var lite gullig i alla fall. Ser nästan ut som en älg eller? Hon hade inte rakat dig den här hästen utan hade några långa skäggstrån som stod rätt ut, men jag antar att inga hästar rakar sig, right!?

Naturexpedition

I dag packade vi ryggsäcken och begav oss ut på vårens första naturrunda, Pepsi och jag. Han vet hur det här går till och blir varken orolig eller rastlös då jag lägger mig ner och ålar mig fram genom skogen i slowmotion. Ja det är inte klokt som det kanske ser ut och jag blir glad varje gång vi inte träffar på någon där jag ligger på mage i mossan som en strandad valross.

Han sitter där och kolla in mig, hjälper till om det behövs, eller så dyker han upp där framför kameralinsen precis i rätt ögonblick. Har med mig lite godis i fickan och från och till gömmer jag något här eller där. Högt upp på en granstam hittar Pepsi något gott.

Trädkramare
Här var det meningen att jag skulle fota Kabbeleka vid vattnet, och då kom den här nosen i vägen.
Vem bryr sig om Kabbeleka när en sån här gullig nos dyker upp precis bredvid? I bland tror jag banne mig att han gör det med flit för att skoja med mig. Han är väldigt speciell min kompis!

Nos i vägen
Naturgodis hittar man ibland om man är duktig med nosen. Jag blir imponerad när han sätter igång och vickar på sin lilla nos och känner att, NU har matte gömt något. Jag gömmer bara ibland, och oftast säger jag inget till honom, men han märker direkt när det finns något att leta efter. Svampen satt kvar på trädet efter plundringen.

Naturgodis

 

Lövbiffsgratäng

Varit ganska mycket fokus på rehab och träning ett tag, och det känns helt underbart att äntligen kunna köra som det är tänkt. Men i dag blir det ett inlägg på ett enkelt och gott recept jag gjorde till helgen. Jag är inte så exakt med hur mycket jag tar av allt, men nedan har jag skrivit på ett ungefär hur jag gjorde. Lite mer eller mindre av något spelar ju ingen roll, gott blir det.

Lövbiffsgratäng

Lövbiffsgratäng 6 personer

800 g lövbiff, strimlad
3-4 msk Tamari soja
2 msk kalvfond, koncentrerad
1-2 vitlöksklyftor, riven
1,5-2 purjolök, strimlad
200 g champinjoner,  dela grovt
2 röda paprikor, skivade i grova bitar
smör
Sås:
5 dl vispgrädde
4 dl creme fraiche
140 g gräddädel (ett paket)
timjan
svartpeppar, nymald
soja
Lägg det strimlade köttet i en bunke med soja, kalvfond och vitlök. Låt marinera en stund.

Fräs champinjonerna, purjolöken och paprikan i smör.
Lägg hälften av grönsakerna i en ugnsfast form, fördela sedan köttet och marinaden ovanpå grönsaksbädden. Lägg sedan på resterande grönsaker.

Koka upp crème fraiche , grädde och ädelost. Krydda med peppar, timjan och svartpeppar.
Häll såsen över köttet

In i ugnen på 225 grader i ca 20-30 minuter

Gratäng
Till detta hade vi smörstekt strimlad vitkål
 
Det funkade finfint för mig att fiska upp köttet och grönsakerna ur gratängen, då jag undviker allt för mycket mejerier för tillfället.
Receptet hittade jag hos 56kg

Två blickar, en tanke

Vi bestämde oss Pepsi och jag, och det gick på ett ögonblick! Vi kollade på varandra och så visste vi precis att vi både tänkte på samma sak. På med skorna, vi ska ut i skogen. Pepsi valde sina ljusa skor och jag tog mina vinterkängor.

20160315_171242En riktigt härlig vårsol hann vi med att njuta av där vi gick i skogen. En del snö kvar, men den får nu ge vika när värmen sveper över land och rike. Längtar så efter våren och det gör Pepsi också. Han är förresten en riktig linslus. Om jag vill ta ett kort utan honom, måste jag verkligen säga till på skarpen, annars finns han alltid med på ett hörn. I dag ville jag verkligen ha med  honom på fotot min underbare pälskling!

Pepsi möter vårenKunde inte låta bli att krypa runt i mossan och att ta fram mobilen för att fota. Inne i skogen var det nästan helt grönt, bara här på vägen som det ligger packat med snö. Det finns hur mycket som helst att upptäcka i en skog och speciellt nu så här efter vintern. En sagovärld öppnar sig och mitt i den finns jag och Pepsi. Är ganska lättroad och älskar tystnaden 🙂

Sagovärld

Kycklingfilé i ugn

Middagar!
Alltså dessa middagar som ska dukas fram under veckan är en utmaning och då är vi ändå bara 4 personer i vårt hushåll. Jag räknar med att vi är 4 vuxna och två av dem ska även ha med sig matlåda till jobbet. Det går bra om jag förbereder några middagar redan på helgen, då känns veckan ganska ok. Just nu tillbringar hela familjen en del tid på gymmet efter jobb och skola så det vill till att det flyter på med middagen om vi inte ska äta väldigt sent på kvällen. Men det är ibland en roligt utmaning och ibland kan det vara rena plågan 🙂

I dag har jag fixat en variant på denna maträtt som jag har haft med tidigare.
Smidig och smarrig kycklingfilé i ugn

Enkelt och snabbt att fixa. Ändrade lite till det som fanns hemma i kylen och jag är inte så noga med måtten hit och dit. Det blir vad det blir.

1 kg kycklingfilé
1 påse frysta wookgrönsaker
Gul och röd paprika
1.5 dl creame fraiche
6 dl grädde
1 burk skivade champinjoner
1 burk hela champinjoner
1-2 tsk sambal oelek
Chiliflakes, salt och peppar
riven ost
Guarkärnmjöl eller vetemjöl om du brukar använda det för att få såsen lite tjockare

Kycklingfilé i ugn 1

Dela filéerna en gång på längden, stek och krydda dem
Lägg dem på bädden av de frysta wookgrönsakerna och paprikan.
Fyll på med champinjonerna över kycklingen.
Rör ihop crème fraiche, grädde, sambal oelek, chili och lite mjöl. Mjölet gör såsen lite tjockare och väger upp när grönsakerna tinar och ger ifrån sig lite vatten, annars finns risken för en lite blaskig sås men det funkar ju det också.

Slå på såsen över kycklingen.
Strö på rikligt med riven ost.

Kycklingfilé i ugn 2

In i ugnen på ca 200 grader i ca 30 minuter tills såsen ser krämig ut och har fått fin färg. Jag brukar köra ganska länge och sedan även med lite folie över så blir såsen extra krämig och inte svartbränd.

 

Det här kommer att räcka till 4 personer och minst 2 matlådor. Till detta kommer det att serveras ångkokta grönsaker och ris till dem som äter det i familjen. Jag försöker att hålla mig borta från ris, potatis och pasta och det funkar hur bra som helst. Problemet är att jag just nu också försöker att hålla mig borta från mejeriprodukter så det blir en utmaning att fiska upp en kycklingfilé ur den här sjön 🙂

 

 

Skräckblandad förtjusning

Det farliga är inte lite motvind, det farliga är att tro att det fortfarande blåser motvind även om vinden har mojnat.

Nu är det dags för min del att ta tag i det som intresserar mig igen efter några veckor med lite motvind. I morgon sparkar styrketräningen igång igen efter en envis förkylning och efter sommarstängningen på gymmet. Hur kan det bara vara stängt på ett gym under semestern?

Det är med skräckblandad förtjusning som jag äntligen kan börja träna igen. Ska bli kul att sätta nya mål, klara nya utmaningar på gymmet, och framförallt jobba med att få ner fettprocenten på kroppen ytterligare – det måste gå!

 

New Dawn
New Dawn

 

Vårblommor

När Pepsi och jag är ute i skogen kör vi alltid lite följa John och lite kurragömma. Det kändes väldigt konstig att stava till kurragömma 🙂 men jo det stavas visst så……

Var bara tvungen att kolla varifrån detta ord kommer. Från Wikipedia
Kurragömma är ett allmänsvenskt ord, använt i svenskan åtminstone sedan 1700-talet. Det är sammansatt av verben kurra – en biform av kura – och gömma, och kunde tidigare också skrivas i två ord (på 1700-talet till exempel ”kura gjöme”, ”kura göma”). Det anses gå tillbaka på ett ursprungligt ”kura i gömma”.

Kabbleka
Kabbleka, Caltha palustris L.

Följa John blir det så fort jag tar fram mobilen och ska ta några kort. Han ställer sig nästan alltid i bild så att säga och ju mer jag ber honom att flytta på sig, ju mer retas han med mig och tittar på mig med sina ögonvitor, som bara en retsticka kan.

Blåsippa
Blåsippa, Hepatica nobilis Schreb.

Men så ibland när jag dyker ner på knä, ålar mig fram, trycker kameran nästan i backen, då får han liksom inte plats. Här kommer i alla fall några foton där Pepsi inte är med på bild.

Vitsippa
Vitsippa, Anemone nemorosa

Den här dagen hade jag inte med mig Mr Canon, utan detta är foton tagna med min Samsung.
Om du klickar på bilderna, ska de komma upp i lite större format, hoppas jag i alla fall 🙂

 

 

 

Pepsi och Vitsipporna

Det är tur att ingen annan i familjen är sugen på att gå ut på vandring så här på en söndagsförmiddag.
Då får jag och Pepsi egentid, där jag kan fundera på allt som måste redan ut i min hjärna och Pepsi kan ”läsa” tidningen om senaste nytt, under promenixen. Han bokstavligen läser av hela bredden av stigen och får reda på senaste skvaller från hundar såväl som ekorrar.

I bland stannar han upp och går med på en liten fotoshooting. Det är inte alltid han är på bushumör, men idag ser jag att tungan for ut 🙂

 

Vårstädning, check!

vitsippa i våren
Nu är vårstädning av bloggen avklarad och jag känner mig redo för en uppstart av bloggandet igen.
Det blir lite mer i rosa stuk denna gång och lite mindre av………. annat istället. Ser verkligen fram att få skriva och lägga upp mina foton här igen.

Det kommer att bli lite mer ändring efter hand på sidan, men i det stora hela så känns det helt ok.
Dags att kasta sig utför och uppleva känslan; jag kan flyga……….. jag är livrädd.

 

vitsippa i våren