Grattis Elias

Stort GRATTIS älskade Elias på din 16-års dag.

Det är inte klokt så lång du har blivit, längre än vissa andra i familjen, men jag tycker att det är onödigt att nämna något namn i det här sammanhanget 🙂 Vill inte att någon ska känna sig utpekad i familjen 🙂

m
Du är fortfarande en liten lurifax, en spexare och en glad liten skit.
Kör på i samma stil, blända solen 🙂

Födelsedagarnas månad

Med start i Februari lägger vi nu i en högre växel och firar oss igenom Mars månad. Först ut denna månad är Världens Bästa Mamma som firar de återstående 364 dagarna på ena sidan om 70 strecket. Då hon är en tupp och höns-fantast blev vi så glada över att kunna hitta denna underbara plåttupp i vår lokala blomsterhandel.

Mother Detta är en riktig pantertant, för hur många önskar sig hantlar till sin 70+ födelsedag? Önskar man sig hantlar, då ska man banne mig få det också. Sagt och gjort, vi slog in hantlarna i ett paket och äldste sonen fick bära. När han skulle ta  paketet höll han på att tappa det ur handen. Han vände och vred och tittade misstänksamt på mig.

– Vad fasen innehåller det här paketet?
Riktigt roligt, då det innehöll 1 kg hantlar 🙂

Hoppas att jag fortfarande orkar träna när jag blir så här ung 🙂

Vårt fadderbarn

Har tillbringat hela helgen med att vila i soffan och titta tv, då en envis förkylning har valt ut mig som bästa kompis 🙁  Det lilla jag har orkat att göra är väl att ladda tvättmaskinen och hänga upp tvätt. Resten har jag delegerat ut till stora starka killar i familjen. De är duktiga, kan inte säga annat!

Låt mig presentera familjens fadderbarn, Risper.
Vi har sagt i många år att vi ska skaffa oss ett fadderbarn, men det har ju aldrig blivit av, förrän nu. Måste tacka maken för det, då det faktiskt är han som äntligen drev detta i hamn.

Risper 300Eftersom nästan hela familjen består av killar, även Pepsi, så önskade vi att en tjej skulle berika vår familj 🙂

Risper fyller 8 år i augusti, bor i central Kenya med sin mamma. Hon går nu på en förskola som ligger i närheten där de bor och gillar att räkna och är duktig i bollsport.

Mamman gör vad hon kan för att odla majs, bönor och potatis på den halvtorra jorden. Hon försöker att dryga ut sin inkomst genom att arbeta hos andra bönder och hjälpa till med deras odlingar. Dessa jobb är det konkurrens om och  mycket hänger på om det faller regn eller inte.

Så på den vägen är det!

Vi ska nu skicka ner ett foto på oss och även några småsaker som en tjej kanske kan gilla. Vi har fått all information genom Barnfonden och vi hoppas att det kommer att fungera som de skriver. En del är skeptiska när jag berättar om att vi har skaffat fadderbarn.
Kommentarer som;
-tror ni att de pengarna hamnar där de ska, eller
-det ni betalar för, är de anställdas löner, måste jag helt enkelt sålla bort i hjärnan.
Om jag inte vågar tro, hur ska jag då kunna hjälpa?

Stress, vad är det?

I det här inlägget ska jag berätta om det som jag fick med mig hem förra gången jag var och hälsade på hos Brigitte som är duktig på hälsovård. Vill du läsa om de förra inläggen som handlar om detta, så hittar du dem här, här och här.

Jag fick alltså med mig två sidor där jag kunde läsa om STRESS. Jag satt och tittade på sidorna under det att maken fick behandling med akupunktur och förstod inte då, varför hade hon skrivit ihop detta till mig? När vi kom hem så läste jag igenom lite mer noga och började fundera. Då trillade polletten ner!

Det här handlar i grund och botten om ett annat tankesätt, ett tankesätt som jag inte är van vid. Jag behöver programmera om min hjärna, lära mig att tänka annorlunda för att må bättre. Jag har egentligen inte känt att jag är speciellt stressad, inte mer än andra i alla fall. Däremot har jag haft känslan av att inte trivas, att ha väldigt höga krav på mig själv, att aldrig vara nöjd med det jag själv utför. Det går alltid att göra allt det jag gör bättre och det är känslan att inte duga när jag själv bedömer mig, som utlöser en inre stress.

Är mycket duktig på att kapsla in stress och lagra den och detta gör att kroppen inte kan fungera så som den skulle vilja. Jag vill likna det som ett tuggummi som fastnat under skosulan, det sitter där!
Det resulterar i att hjärnan går på högvarv, svårt att se det fina omkring mig, att ta vara på stunden och de små godbitarna som faktiskt inträffar dagligen i mitt liv. Nu idag, är det näst intill solklart, då jag har förstått hur det ligger till. Behövde bara en knuff i ryggen, några nålar i örat, blomsterdroppar och två A4 papper med text om hur jag ska göra för att bemästra stressen 🙂

Om det stämmer som jag läser på mitt papper så är det skrämmande om stress är orsaken till minst 95% av alla sjukdomar och övriga 5 % är genetiska. Även om siffrorna inte skulle stämma så ger det mig en tankeställare som gör att jag absolut vill lära mig att leva med mindre stress. Kan jag lära mig det då?  Kan jag lära mig att mota stress eller att plana ut de värsta topparna?

Bifluga

Jag har ett val, för alla har ett val när det gäller att hantera stress och hur man ska rida ut stormen, eller komma förbi stressen som kanske kommer smygandes eller lavinartat. Det är hjärnan som måste tränas in i rätt tänk. Gissa om jag ska träna:) Jag vill inte missa chansen om det finns en liten gnutta hopp om att det är så här det fungerar.

Alla fungerar vi ju lite olika, men det här är jag och det här är mitt sätt att se på varför jag inte har mått riktigt så bra som jag skulle önska. Det får liksom pusselbitarna att falla på plats om jag utgår från mig och mitt liv. Kanske kan det vara en tankeställare även till dig, eller också inte, det är upp till var och en.

Med hjälp av ett annat tankesätt, övning, och mina specialblandade blomsterdroppar tar jag nu sats och kämpar mot min fiende, stressen. Jag tror att jag kommer att kunna göra en utvärdering till sommaren och se vad jag har lärt mig och vad det har gett mig. Det ska bli spännande!

Göra ingenting

En helt uuuunderbar jul har jag haft hittills, för den är ju inte slut än!

Är så tacksam för att julstämningen så sakta men säkert till slut ändå fann vägen hem till vårt hus. Det är absolut en av de bästa jular jag har fått vara med om 🙂 Till slut så föll allt på plats efter äldste sonens akutbesök på röntgen. Han fick åka hem utan gips då leder och benbitar ska läka av sig självt.

Att sedan diskmaskinen gick sönder någon dag innan Julafton, who cares!
Maken och jag begav oss in till staden och tog med oss en ny Italiensktalande maskin hem.
Bar in den lätta nya maskinen i köket och baxade ut den astunga söndriga tingesten på släpet. Det gick som en dans och Julen kom med glitter och goa dofter i alla fall. Jag är totalt happy och kommer alltid att minnas detta inre lugn som landade som en liten fågel i min själ.

ljuslyktorJag har aldrig lyckats med att bara göra ingenting en hel dag, men juldagen, den tillbringade maken och jag i soffan framför Tv:n. Efter 12 timmar i en soffa, så måste jag erkänna att jag började känna av rastlösheten. Det var verkligen nyttigt för oss att  bara göra INGENTING, för vi vet inte hur man gör, ja eller rättare sagt, vi kan inte ligga still så länge. Det liksom kryper i kroppen och man borde kanske göra något….

Vi har övat på att göra just ingenting på rekommendation av vår ”friskvårds-guru” Brigitte. Hon kan ha en poäng med att vi borde öva på att ta det lite lugnt. Så vi övar idag också 🙂

Julmarknad i Lübeck

Efter att bloggen legat nere i några dagar så verkar jag nu vara på banan igen. Tackar Loopia som hjälper till på en gång och bara får det att fungera.

Har fått mersmak av Glühwein 🙂 Om man betalar pant för muggarna, får man ta med sig dem hem. Vi tog med oss var sin mugg som minne av vår resa.

Glühwein

I dag blir det lite foton från  Julmarknaden i Lübeck som jag och min mamma besökte förra helgen. Värsta helgen att ge sig iväg på då det varnades för stormen och att läget var allvarligt. Jag ringde ändå resebolaget på fredagen och ifrågasatte resan, men de hade inte för avsikt att ställa in. Modigt av er sa jag, då både Öresundsbron och Fehmarn bron är avstängd. Tyska nyheter berättade också om att bodarna vid just Lübecks Julmarknad skulle bomma igen. Men vi åkte i alla fall, för så bestämde bussbolaget sig för.

Här snackar vi Julmarknad!

Julmarknadskorv

För att göra en lång historia kort så kan jag bara säga att det var ju absolut inte den mest säkraste resan jag gjort, utan det var ganska otäckt att åka med bussen över både Öresundsbron och Stora/Lilla Bält broarna när vinden slet i bussen. Men vi hade tur och kom fram sent på natten till vårt hotell, flera timmar försenade. Andra satt fast i bussen hela natten och förmiddagen i Danmark och missade säkert det de tänkt besöka på lördagen. Förstår inte varför reseledaren var så förvånad över att broarna var stängda och båtarna inställda, det visste vi om innan vi satte oss i bussen. Jag hade rejält ont i kroppen efter den resan, så jag kan ju bara ana hur min mamma mådde som är 70+, men hon imponerade på mig som bara orkade med denna resa.

Mamma florerar runt i ”Sagoskogen” Märchenwald. Hon bara älskar sådana här saker 🙂

Sagoskogen

Nu var ju inte allt bara jäkligt och jobbigt på resan, den hade ju sina ljusa stunder också, naturligtvis. Det häftiga är faktiskt att det roliga väger upp så mycket, så det känns helt ok så här efteråt.Vi hade otroligt fint väder på lördagen, en jättefin dag tillsammans, och jag tror banne mig att lördagen gjorde att den satte guldkant på resan.

Kolla in det här fina Pariserhjulet. Ändrar färg hela tiden och ger ett nästan magiskt intryck.

Pariserhjul

Om vi handlade, jo det gjorde vi naturligtvis. Tur vi bara hade en dag i Lübeck annars hade vi handlat på oss saker som vi inte hade fått plats med i våra resväskor 🙂

LCHF-lördag

Har tillbringat en trevlig minihelg i Kalmar med maken för lite kvalitetstid tillsammans, shopping och god mat.
Att vi sedan även hade bokat biljett till en fantastiskt föreläsning om LCHF, satt som ”pricken över i:et”.

Ingen toppkvalitet på mobilbilderna, då det var för mörkt i lokalen. Men i alla fall…
Här pratar Kostdoktorn om diabetes förr och nu.

Föreläsning med Kostdoktorn

Under de 5 år som jag/vi har ätit LCHF har jag inte varit direkt på något föreläsning innan, utan läst mig till det jag vet om just LCHF och givetvis haft kontakt med andra bloggare och följt de stora kända LCHF-förespråkarna. Idag fick vi lyssna på Kostdoktorn – Andreas Eenfeldt, Jonas Bergqvist och den helt fantastiska My Westerdahl som bloggar som LCHF Ingenjören. Det var helt klart en riktigt uppfräschning som gav inspiration som heter duga. Det var så välbehövligt för min del, att damma av och få den där extra kicken. Yes!

Jonas Bergqvist talade bl.a. om träning och LCHF.

Föreläsning med Jonas Bergqvist

Jag vet varför jag äter LCHF och jag vet varför jag fortsätter. Så efter 4,5 timmar ( ja med lite paus mellan föreläsningarna) känns det som om nyfikenheten att finjustera mitt liv har börjat. Jag har väl redan mina mål klara i huvudet, men ska bara sätta dem på pränt också, för att inte tappa bort mig på vägen.

Under pausen fick bl.a. jag chansen att ställa en fråga till Kostdoktorn.

Frågestund med Kostdoktorn

En givande lördag, med massor att prata om på hemvägen från Kalmar. Jo, så fick vi ju var sin ”goodiebag”att ta med oss hem också. En hel del roligt i den som D-vitaminer, Omega och broschyrer med erbjudanden.

GPS, räddaren i nöden

En lång powerwalk med Pepsi var tanken att jag skulle göra i lördags. Det gjorde vi också, fast den blev extra lång sådan 🙂LostHar gått rundan förr, fast alltid gått samma håll och nu vände jag på varvet, så att säga. Många stigar och bilvägar är det och efter ett litet tag så tyckte jag att jag inte kände igen ett träd, den stenen har jag inte sett tidigare, kalhygget här måste vara nytt och så började känslan att krypa på mig.
Var vi på rätt väg eller hade vi tagit fel på en av alla avtagsvägar? Hade mobilen med mig och GPS:en var på så jag tog ett kik på den som visade mig att vägen vi gick på, ledde oss till den ”stora” vägen. Ok, så allt var ju lugnt……..eller?

Ja det trodde jag i alla fall för det såg ju bra ut på kartan.

Rätt väg

Vi skulle ha tagit vägen till vänster redan här, men det gjorde vi ju tydligen inte. Pepsi, det är ditt fel 🙂
TACK för att GPS finns i mobilen, säger jag bara!

Kollade GPS:en igen och nu skulle jag snart se den ”stora” vägen. Helt plötsligt dyker det upp ett hus, och jag har aldrig sett huset förr. Kommer ut på ”stora” vägen och bara står där och glor. Var är jag? Vänster eller höger? Höger känns bra säger jag, samtidigt som jag kollar till höger och får se ett stort vindkraftverk.
Då är det absolut inte till höger som vi ska, tänker jag. Vi har inga vindkraftverk inne i Åseda 🙂
Upp med telefonen, GPS-kartan visar vänster och jag börjar trava på med Pepsi. Två lite vilsna själar vandrar vidare tills vi kommer till en T-korsning. Då känner vi igen oss och jag börjar att skratta 🙂 Kan ju säga så att vi nästan var på väg till Lemnhult, men styrde kosan mot Åseda igen. 1 timme och 45 minuter senare var vi hemma och jag var nog ganska nöjd med den rundan. Pepsi däremot var inte alls trött utan var som vanligt. Var får han all sin energi ifrån?

Stor sten

Den här stenen kände jag inte igen, för jag kollar ganska mycket i skogen när vi är ute och går, tar en del kort och fotar saker inne i huvudet. Känns jättemärkligt att jag missade avtagsvägen, men så himla spännande på samma gång. Har lärt mig en ny runda, och kommer garanterat inom kort att kolla upp var det var som vi gick fel. Skam den som ger sig 🙂

Sicksack

Det var nära ögat, det kunde gått illa.

I går var det ju kanonfint söndagsväder, så Pepsi och jag åkte ut till mina föräldrar för att lura ut någon på en promenix. Pepsi for förbi den här lille grå/svarta saken som låg och solade på asfalten och min mamma som ser ganska dålig var ändå den som såg den först. Jag vet inte ens om jag hade sett den, utan hade nog bara promenerat förbi den, om inte hon hade reagerat.

HuggormSom tur var krockade inte den och Pepsi ihop, utan de måste ha missat varandra med några centimeter. Känns så väldigt skrämmande om han hade råkat bli huggen…….

Det (enda) 🙂 positiva med att vintern kommer är kanske att vissa djur som dessa och fästingar tar en paus från oss och naturen.

Vilopaus

En liten vilopaus i det fina vädret och lite kompissnack, det är kvalitetstid det! Jag tror att de där två kokade ihop något om att träffas framöver och ta lite fler promenader i skogen. Pepsi är så smart, han lockar fram positiv energi och glädje när han småpratar så här med någon 🙂