Hjulet, en utmaning

När de små barnen i omklädningsrummet börjar känna igen mig och vill att jag ska lyfta upp dem, då tror jag att man kan säga att man är på gymmet ganska ofta, haha! En mamma sa nyligen till sin lilla flicka,
– Nu tog du nog fel, det där är inte mormor och ingen som du känner.
Men den lilla flickan gav sig inte och blinkade till mig med sina gulliga ögon samtidigt som hon lyfte sina armar mot mig och ville att jag skulle lyfta upp henne.
Mamman ursäktade sig, men jag sa att vi träffas ju så ofta så nu känner vi ju varandra 🙂
– Ja sa mamman, så är det nog, du är alltid här när vi ska på simskola 🙂
Har många kompisar i omklädningsrummet nu för tiden 🙂

Du vet det där jädra hjulet som finns på gymmet, det har jag hållit mig borta från under alla år. Jag har aldrig haft någon bålstabilitet att prata om innan och om jag hade provat så skulle jag med all säkerhet ha gjort mig illa i ryggen. Men så är det ju det här med nya utmaningar och att testa……..

Jag började med att bara GLO på det där hjulet. Det började prata med mig, reta mig, och faktiskt håna mig för att jag inte ville testa. Min axel har också gjort att jag inte har kunnat prova förr, men nu kan jag inte skylla på det längre. Det var liksom dags!

Fotot är min och makens hand tillsammans. Det får representera att vi gör det tillsammans, hjälper varandra, pushar varandra och stöttar varandra när det är jobbigt, eller asgarvar när det bara inte går längre. 
Hjulet

Jag har börjat lite lätt med att stå på knä, rulla ut och använda mig av ett stopp.
Inte svanka, utan låta de raka och de sneda magmusklerna jobba samt övre rygg.
Får tacka min coach, maken, för att jag ens vågade börja med detta asjobbiga hjul.
Så går det! Ett sketet hjul ska inte tracka mig på gymmet, då tar jag min an utmaningen 🙂

Naturexpedition

I dag packade vi ryggsäcken och begav oss ut på vårens första naturrunda, Pepsi och jag. Han vet hur det här går till och blir varken orolig eller rastlös då jag lägger mig ner och ålar mig fram genom skogen i slowmotion. Ja det är inte klokt som det kanske ser ut och jag blir glad varje gång vi inte träffar på någon där jag ligger på mage i mossan som en strandad valross.

Han sitter där och kolla in mig, hjälper till om det behövs, eller så dyker han upp där framför kameralinsen precis i rätt ögonblick. Har med mig lite godis i fickan och från och till gömmer jag något här eller där. Högt upp på en granstam hittar Pepsi något gott.

Trädkramare
Här var det meningen att jag skulle fota Kabbeleka vid vattnet, och då kom den här nosen i vägen.
Vem bryr sig om Kabbeleka när en sån här gullig nos dyker upp precis bredvid? I bland tror jag banne mig att han gör det med flit för att skoja med mig. Han är väldigt speciell min kompis!

Nos i vägen
Naturgodis hittar man ibland om man är duktig med nosen. Jag blir imponerad när han sätter igång och vickar på sin lilla nos och känner att, NU har matte gömt något. Jag gömmer bara ibland, och oftast säger jag inget till honom, men han märker direkt när det finns något att leta efter. Svampen satt kvar på trädet efter plundringen.

Naturgodis

 

Tänka och känna

Jag hinner tänka en hel del när jag är på gymmet.
Jag hinner känna efter en hel del när jag är på gymmet.
Ja,  jag vet att jag ser ansträngd ut när jag är på gymmet, men det hör liksom till. Jag inser att jag verkligen tar i när jag ser foton på mig själv. Men jag gillar att grimasera och ta i på gymmet, jag bjuder på det! Inte lönt att redigera, jag är ju ändå till åren, so to speek 🙂

Just den här övningen, liggande hantelpress är väldigt speciell för mig. Jag har inte kunnat köra den tidigare, inte ens utan vikter. Detta var en av övningarna som gjorde fasligt ont i axeln tidigare och som jag faktiskt fick hoppa över i säkert 1,5 år.

På gång

Nu kan jag så smått börja på med den här övningen igen.  Det knepiga är bara att hjärnan är så invand med att det kommer att göra ont, så jag omedvetet gör en justering med min arm innan det ens gör ont.
Ja det  låter galet och kanske lite överdrivet för jag vet inte om jag hade trott på det om någon annan hade försökt förklara det för mig. Så idag när jag körde övningen koncentrerade jag mig verkligen på att göra RÄTT, slappna av och inte göra någon justering med armen. Det funkade så länge jag verkligen koncentrerade mig, men minsta lilla distrahering, så kändes det i armen.

Det är vad jag kommer att jobba med framöver på gymmet, tänka och utföra övningen rätt.
I dag kunde jag köra på 10 kg,  7 x 3 reps. Hade det funnits 11 kg hade jag testat det också. Bilden är tagen för några veckor sedan då jag var skitglad över att klara 7 kg. Det händer små saker med en och annan sena. Känner en glädje som påminner om, när jag som liten lärde mig att cykla.
Det är näst intill magiskt 🙂 Jo jag lovar!

Lövbiffsgratäng

Varit ganska mycket fokus på rehab och träning ett tag, och det känns helt underbart att äntligen kunna köra som det är tänkt. Men i dag blir det ett inlägg på ett enkelt och gott recept jag gjorde till helgen. Jag är inte så exakt med hur mycket jag tar av allt, men nedan har jag skrivit på ett ungefär hur jag gjorde. Lite mer eller mindre av något spelar ju ingen roll, gott blir det.

Lövbiffsgratäng

Lövbiffsgratäng 6 personer

800 g lövbiff, strimlad
3-4 msk Tamari soja
2 msk kalvfond, koncentrerad
1-2 vitlöksklyftor, riven
1,5-2 purjolök, strimlad
200 g champinjoner,  dela grovt
2 röda paprikor, skivade i grova bitar
smör
Sås:
5 dl vispgrädde
4 dl creme fraiche
140 g gräddädel (ett paket)
timjan
svartpeppar, nymald
soja
Lägg det strimlade köttet i en bunke med soja, kalvfond och vitlök. Låt marinera en stund.

Fräs champinjonerna, purjolöken och paprikan i smör.
Lägg hälften av grönsakerna i en ugnsfast form, fördela sedan köttet och marinaden ovanpå grönsaksbädden. Lägg sedan på resterande grönsaker.

Koka upp crème fraiche , grädde och ädelost. Krydda med peppar, timjan och svartpeppar.
Häll såsen över köttet

In i ugnen på 225 grader i ca 20-30 minuter

Gratäng
Till detta hade vi smörstekt strimlad vitkål
 
Det funkade finfint för mig att fiska upp köttet och grönsakerna ur gratängen, då jag undviker allt för mycket mejerier för tillfället.
Receptet hittade jag hos 56kg

En seger värd att fira

I dag är det verkligen en dag att fira för mig.
För mig är det en seger, jag har vunnit och jag är så glad så att jag svävar fram, shit så glad jag är!

Det var dags att åka till Jerry på Stronger Performance and Rehab  i Kalmar, för ännu en behandling för min onda arm och axel. Senaste träningen kändes näst intill helt perfekt och jag förvånades över hur annorlunda alla övningar kändes. Trots det gnagde det lite av oro i mig då jag fortfarande kunde känna lite skit i armen vid liggande hantelpress. Den övningen har jag aldrig kunnat köra tidigare då det har gjort fasligt ont i både axel och arm. Bara att kunna prova och köra en sådan övning har varit helt magiskt för mig, en ny värld har öppnat sig.

Ganska fjolligt att spänna sig, jag vet, men nu KAN jag i alla fall spänna armen så här och jag är skitglad för det! Min före detta ”döa” arm har fått nytt liv. Kolla in senan 🙂  Jag kommer spänna mig fler gånger, så varning utfärdas!

The arm
Det är skillnad på styrketräning och styrketräning. Jag tycker att jag har tränat en del och borde kunna hur man ska göra, men ändå har jag mycket kvar att lära och det tycker jag är spännande. Samtidigt är det också ganska skrämmande när jag inser hur jäkla lätt det är att göra fel, för det är lätt att göra fel. Synd att köra en övning och utföra den mindre rätt  och inte få ut det som är meningen, samtidigt som man kan dra på sig en skada. Jag är inte inte ute efter att lyfta så tungt som möjligt längre, utan det kommer nog i andra hand skulle jag vilja påstå. Däremot är min första prioritering att försöka göra övningen rätt, innan jag börjar känna att jag ska gå upp i vikter.

Det gäller att tänka och vara skärpt vid varje övning, känna att, jo, nu är det rätt, nu känns det bra, nu är det rätt muskel/muskler som jobbar. Det är inte bara att byta om, lyfta och sedan gå och duscha, det finns en hel värld att upptäcka bland skivstänger, hantlar och muskler. Jag känner mig som en nybörjare men med ett helt annat tänk i bagaget. Det är nu det roliga börjar, det är nu jag ska finslipa, justera och bli starkare och äntligen kunna använda mina armar och axlar.

Så när jag fråga Jerry idag efter behandlingen hur det ser ut med min arm/axel fick jag bedömningen godkänd och rehabiliterad. Fatta den känslan när detta går in genom örat, träffar trumhinnan och slutligen landar i hjärnan. Det är magiskt! Två stora, tunga bitar föll på plats tack vare Jerry, axel och sömnen.

Det är de två pusselbitar som nu efter lång tid har trillat på plats för min del och som gör att jag står där på trampolinen, hoppar och tar saaaaats!
Nu jäklar, nu ska jag på upptäcktsfärd!

Bye, bye kaffe

Jag gillar att utmana mig själv och testa olika saker för att komma fram till, om jag tycker att något är bra eller dåligt. Eller är det så att det inte händer så värst mycket spännande i mitt liv så att jag måste hitta på något eget och testa olika saker för att hitta lite spänning i min vardag, haha!

Bye bye kaffe

Vid nyår drack jag min sista kopp kaffe hos goda vänner, utan att egentligen ha bestämt mig för att göra så, det bara blev ett naturligt avstamp just precis då. Nu har det gått lite mer än 3 månader och jag tycker inte att jag har fått försaka något. När vi fikar på jobbet tar jag te eller vatten i samma mugg och det känns helt ok. I bland när det doftar nybryggt kaffe kan jag känna att jag skulle vilja smaka, men nä, bye, bye kaffe.

Varför?
I samband med att jag i höstas letade och läste på om mina sömnproblem, hittade jag ganska nya inlägg om att kaffe inte alls är så bra som man den senaste tiden har trott och gått ut med. Jag är egentligen ingen inbiten kaffedrickare, utan 2-3 koppar om dagen kanske någon kopp mer på helgen. Men jag kände att kaffet skulle jag lätt kunna skippa då jag inte tycker att det är så där jäkla gott.

Trött och stressad, det är mångas naturliga vardag och så även min. Jag har efter hand försökt att ringa in mina värsta stressfaktorer och försökt att göra något åt dem, en efter en. Har kommit en bra bit på väg, och nu har jag då alltså kommit till kaffet. Överdrivet, ja det kanske kan tyckas, men för mig är det ännu en sak att plocka bort nu när jag vet hur det påverkar mig. Sömnen har, i och med att jag slutade med kaffe samtidigt som jag började med Magnesium gått från asdålig till skitbra 🙂

  • Koffein är beroendeframkallande, jag vill bestämma själv
  • Med koffein blir man fokuserad och pigg. När sedan koffeinnivån i kroppen sjunker,  då mår man sämre. Det blir en ond cirkel att fylla på med kaffe för att orka…..
  • Koffein frisätter stresshormoner som i sin tur höjer insulinnivån i kroppen som i sin tur kan vara dålig för viktminskningen
  • Stressade binjurar blir mer stressade av kaffe. Binjurarna utsöndrar över 50 olika hormoner.

Vet du om att en kopp kaffe stimulerar dina binjurar i upp till 18 timmar. Den här överstimulationen kan vara ett problem. Det är ju en hiskelig massa saker som händer i våra kroppar och ju mer jag nystar i det, ju intressantare blir det.

Jag har precis börjat testa med att byta ut ännu en sak som jag gör dagligen, men det berättar jag om lite senare.

Magnesium

Du vet, känslan när man inte kan sova en natt och sedan ska gå till jobbet.
Tänk dig den känslan och så fortsätter det så i kanske fyra nätter på raken. Den känslan är inte rolig, utan något man helst inte vill uppleva igen, men för min del så upplevde jag detta allt oftare. Sömnen blev urkass och under många nätter ingen sömn alls. Till slut insåg jag att detta var ett stort problem för mig då jag inte ville gå och lägga mig, rädd för att ligga vaken hela natten. Att sova bra är livsviktigt och en av byggstenarna tillsammans med bra kost och träning för att må bra. Om en av dessa byggstenar haltar en längre tid blir livet ett kämpande i motvind. Jag gav mig tusan på att börja nysta i mitt problem.

Jag brukar alltid hitta en väg för att ta mig runt ett problem. Jag ger mig inte, är envis och tycker att det är intressant att prova och testa mig fram för att hitta det som passar mig. Men den här gången började jag tvivla på om jag skulle hitta en lösning då jag redan hade provat allt.

Har haft sömnproblem under många år, de senaste åren blev det allt värre. Tog upp det med min kostcoach Jenny och vi kunde konstatera att jag hade koll på ALLA de där vanliga sakerna som man i regel kanske inte tänker på, bl.a inga elektroniska saker i sovrummet, inget kaffe sent på kvällen, mörk, svalt, varva ner, rutiner innan sänggående, you name it.

Provade Magnesiumtabletter och även Melatonin, men inte heller det hjälpte.

Tog upp frågan av en slump med Jerry som är rehabiliteringsexpert och hjälper mig med min arm och axel. Han rådde mig till att börja med en Magnesiumkur där jag skulle spraya kroppen i 30 dagar och därefter gå över till att ta det i flytande form dagligen.
Jag beställde hem detta direkt! Magnesiumolja och flytande Magnesium

Magnesium

Vi, maken och jag,  började med detta i Januari och redan efter några dagar med Magnesiumoljan kände jag något konstigt. Först var jag helt säker på att det var inbillning, men sedan kunde jag ju inte längre ignorera denna sköna trötthet som kom och la sig som ett täcke över mig. Varje kväll 1 timme innan sänggående sprayade jag på mig Magnesium och därefter kom den ljuva matta känslan som gjorde att jag sov som jag aldrig gjort förr. Var lite orolig för att det inte skulle ge samma goa effekt när själva spraykuren var över, men så var det inte. Jag sover så bra och djupt numera och bara 2 nätter under dessa tre månader har jag haft sömnproblem och det är en enorm skillnad.

Ser fram emot att få gå och lägga mig nu för tiden 😉

Två blickar, en tanke

Vi bestämde oss Pepsi och jag, och det gick på ett ögonblick! Vi kollade på varandra och så visste vi precis att vi både tänkte på samma sak. På med skorna, vi ska ut i skogen. Pepsi valde sina ljusa skor och jag tog mina vinterkängor.

20160315_171242En riktigt härlig vårsol hann vi med att njuta av där vi gick i skogen. En del snö kvar, men den får nu ge vika när värmen sveper över land och rike. Längtar så efter våren och det gör Pepsi också. Han är förresten en riktig linslus. Om jag vill ta ett kort utan honom, måste jag verkligen säga till på skarpen, annars finns han alltid med på ett hörn. I dag ville jag verkligen ha med  honom på fotot min underbare pälskling!

Pepsi möter vårenKunde inte låta bli att krypa runt i mossan och att ta fram mobilen för att fota. Inne i skogen var det nästan helt grönt, bara här på vägen som det ligger packat med snö. Det finns hur mycket som helst att upptäcka i en skog och speciellt nu så här efter vintern. En sagovärld öppnar sig och mitt i den finns jag och Pepsi. Är ganska lättroad och älskar tystnaden 🙂

Sagovärld

Shitday

Det händer att jag vaknar med känslan av, blääääääää!
Det känns som en shit day! Det hände mig idag och det är inget roligt.

Jag vet orsaken, jag vet vems fel det är, och jag vet tack och lov hur jag ska gå vidare. Alla har nog de där dagarna då det känns bläääääää och det är helt normalt. Det viktiga är ju att inse att det går över och att det är kontrollerbart. Det finns ju värre saker i livet och det finns faktiskt de som inte alls mår bra av förklarliga själ. Jag fokuserar och tar tag i mitt liv, då jag trots allt mår bra och har tur att få finnas här med familj och vänner.

Det som är lite motigt just nu för mig är att jag slirar av vägen jag har stakat ut när det gäller kosten. Jag vet precis hur jag ska göra, jag vet fällorna, jag är gammal i gemet inget nytt för mig och ändå så lurar jag mig själv och trillar dit. Hur dum får man vara!!!!
Ok, jag har gjort fel, det är bara att bryta ihop och komma igen, fick jag säga högt i dag i köket. På ett märkligt sätt känns det en aningen bättre efter det.

Dagsform 2016-03-13

Åkte i väg för lite träning och passade på att fixa mina rehab.övningar som jag har fått från Jerry  http://strongerperformancerehab.se/ och det funkade bra. Sur som ättika tills jag fick se fotot som jag bad min andra hälft ta idag. Jag har trots en del motgångar med smärta och dåliga vägval när det gäller sockerfällor ändå kommit en bit på väg. Det är ta mig fanken inte dåligt – jag är fan inte helt misslyckad trots dåliga tankar som dyker upp i min hjärna. Reser mig upp och tar tag i mitt liv igen. Nu får det vara slut på denna shitday!