Ängel i himlen

Det är lätt att ta livet för givet, att liksom bara leva på. 

Har funderat länge på om jag skulle blogga om detta inlägg eller helt enkelt hoppa över det. Men jag väljer att blogga om det. Det är ju inget farligt eller overkligt egentligen, utan det är helt enkelt livets gång. Däremot tycker jag att det var för tidigt och orättvist mot min Prinsessa, men tyvärr inget jag kan styra över eller göra något åt. Det gäller att kunna acceptera det och kunna leva med det på något vis, även om det är jäkligt svårt. Det är nog det svåra, att kunna hitta en väg att leva med sorgen.

dusk-over-aspo
Skymning på Aspö

Våren och sommaren var tuff, jäkligt tuff.

Jag känner direkt när energin dalar och när jag måste prioritera bort saker för att orka med mentalt. Jag är glad för att jag lätt kan känna av det, för då kan jag bromsa i tid. Men så kom det en period då jag faktiskt inte kunde sätta mig själv på första plats, någon annan, en vän, min bästa vän behövde mig mer och jag satte direkt på autopilot.

Jag försökte att bara koncentrera mig på att finnas till och lyssna på min bästa väninna som var svårt sjuk. Jag är så glad för att hon lät mig komma och hälsa på varje vecka, trots att hon mådde så dåligt. Det var aldrig jobbigt för mig att prata om vad som helst med henne under sjukdomstiden och jag tyckte att vi fick en riktigt fin sista tid ihop med både skratt och gråt, hur jäkla tufft det än var. Vi pratade gamla minnen, om vad som skulle komma, om drömmar, om våra familjer och  livet efter detta. Men när hon gick över till andra sidan, tappade jag bort mig själv för ett tag. Jag kunde inte hitta rätt, jag hade liksom kuggat ur och livet blev helt plötsligt ett virrvarr och kaos inne i min hjärna. Var detta liksom ”it”??

Jag gillar struktur i min vardag, styr upp en vecka i taget, minst. Vill ha bra koll över min vardag som har med jobb, mat, träning och vardagssysslor att göra. Men helt plötsligt så försvann några bitar från mitt Lego-torn och byggnaden började luta, lutade mer och mer. Till slut föll det ihop och jag fick inse att det var dags att bryta ihop och sedan starta om bygget.

Jag har så sakta startat om mitt bygge kan man säga och pratar dagligen med min Sessa som numera finns i himlen. Nu måste jag få ordning och struktur på min vardag igen. Att äta rätt och träna mot nya mål står på mitt schema och jag har kommit en bit på väg.

Du finns med oss varje dag, här och nu!
Alltid saknad, aldrig glömd min Prinsessa Marie

2 thoughts on “Ängel i himlen

Tack för din kommentar!