Tänka och känna

Jag hinner tänka en hel del när jag är på gymmet.
Jag hinner känna efter en hel del när jag är på gymmet.
Ja,  jag vet att jag ser ansträngd ut när jag är på gymmet, men det hör liksom till. Jag inser att jag verkligen tar i när jag ser foton på mig själv. Men jag gillar att grimasera och ta i på gymmet, jag bjuder på det! Inte lönt att redigera, jag är ju ändå till åren, so to speek 🙂

Just den här övningen, liggande hantelpress är väldigt speciell för mig. Jag har inte kunnat köra den tidigare, inte ens utan vikter. Detta var en av övningarna som gjorde fasligt ont i axeln tidigare och som jag faktiskt fick hoppa över i säkert 1,5 år.

På gång

Nu kan jag så smått börja på med den här övningen igen.  Det knepiga är bara att hjärnan är så invand med att det kommer att göra ont, så jag omedvetet gör en justering med min arm innan det ens gör ont.
Ja det  låter galet och kanske lite överdrivet för jag vet inte om jag hade trott på det om någon annan hade försökt förklara det för mig. Så idag när jag körde övningen koncentrerade jag mig verkligen på att göra RÄTT, slappna av och inte göra någon justering med armen. Det funkade så länge jag verkligen koncentrerade mig, men minsta lilla distrahering, så kändes det i armen.

Det är vad jag kommer att jobba med framöver på gymmet, tänka och utföra övningen rätt.
I dag kunde jag köra på 10 kg,  7 x 3 reps. Hade det funnits 11 kg hade jag testat det också. Bilden är tagen för några veckor sedan då jag var skitglad över att klara 7 kg. Det händer små saker med en och annan sena. Känner en glädje som påminner om, när jag som liten lärde mig att cykla.
Det är näst intill magiskt 🙂 Jo jag lovar!

Tack för din kommentar!