Kroppens fettprocent

Djupdykning

Sparkar igång så smått med lite inlägg då och då.

Jag har dykt ner i något som har intresserat mig ett bra tag. Har hittat mycket spännande och har börjat gräva mig ner bit för bit, lyft på första lagret på löken så att säga. Det är så jäkla spännande och kul. Ju mer jag lär mig, ju intressantare blir det. Men jag lämnar det till en annan gång, nu en liten titt på kroppens fettprocent.

Fettprocent

Om man inte har tillgång till att få reda på sin fettprocent av någon som t.ex kan mäta med en kalipermätare, så kan man i alla fall få ett bra hum om var man befinner sig om man jämför med bilderna nedan.

Jag har ett mål, eller rättare sagt ett delmål, att jobba mig ner till att ligga mellan 25-20 % fett. Man kan ju lätt se att 20% inte handlar om att man är underviktig, utifall att nu den tanken skulle slå någon. Jag har en beundrare i min far som tycker att jag är på gränsen till undernärd nu när jag ligger närmare 30%. Jag ler lite, och visar därför dessa bilder nedan, så att man kan förstå lite bättre. Jag tänker utifrån mig själv, hur jag trivs med mig själv och vart jag vill komma. Jag tycker att det är kul att utmana mig själv, att få kämpa mot nya mål och se vart jag kan komma. Vad andra tycker och tänker, sorry, det bryr jag mig inte om längre. Känns lite coolt att faktiskt komma upp i en ålder där man tycker,  tänker och gör precis som man vill – yeahhh!

 

Bilden är lånad från Styrkelabbet

Diet

Går just nu på en dietplan, där jag till stor del har fått vara med själv att bestämma vad jag ska äta.
Diet eller kosthållning är en persons samlade kostintag och matvanor – Wikipedia

Det är klart att jag måste vara kontinuerlig och följa planen om jag vill ha resultat, inget snack om det.
Vissa dagar är tuffa och andra rullar på utan problem, det är som livet i allmänhet. Men trots det så tycker jag att det är intressant nog att följa planen och göra det på ett sunt sätt. Jag kör en Ketogen kost så långt det är möjligt. Det är inte 100% Ketogen kost nu när jag har lärt mig mer i ämnet, men det är förbaskat bra så här långt.

Payday i januari

Payday av december månads kämpande!

I slutet av november trillade polletten ner och jag insåg att jag i december skulle köra strikt på kostschema. December har annars alltid varit mer än välfylld med socker på tvären och längden.
Jag ska erkänna att jag kände panik. Jag trodde inte att jag skulle kunna avstå socker så bra som jag ändå gjorde. Jo,  jag åt faktiskt lite socker, men de dagarna kan jag summera som 3 dagar totalt och 2 av dem var under kontroll skulle jag vilja påstå.

Det viktiga och det svåra för mig är att sedan klara av att stoppa socker helt direkt efter en sockerdag.
Jag har klarat det med bravur och jag klappar mig på axeln. Naturligtvis har det inte varit helt smärtfritt, det kan min familj intyga. Det är tuff. Det är så pass jobbigt så det faktiskt är lättare att helt avstå socker för att inte behöva ta sig tillbaka hela vägen igen. Men jag vill ändå kunna välja. Jag vill inte att någon annan ska stå där med en pekpinne och säga att jag inte får göra si eller så. Det är JAG som är min egen boss. De utmaningar jag ger mig själv, har endast rätt att bedömas av en enda person, och det är av MIG och ingen annan.

Utmaning 1

Många gånger under december månad undrade jag om det verkligen var värt att se andra äta den goda chokladen medan jag fick tänka på annat. För oj vad jag har fått tänka på annat, jag lovar!
Jag försökte att tacka nej till ett julbord tidigt i början av december med en av våra kunder, bara för att efterrätten bestod av ett helt rum fyllt med sådant som triggar mig – SOCKER. Jag följde med på julbordet och förklarade bestämt att jag absolut under inga omständigheter tänkte äta något socker. Den här kunden är helt otroligt trevlig och stöttade mig och blev imponerad av min karaktär, vilket gjorde att min inre mentala styrka växte och slog alla rekord. När jag tänker tillbaka på den här dagen blir jag så jäkla imponerad av mig själv.

Utmaning 2

Ännu en tuff dag kom några dagar innan jul. Själva julfesten på vår avdelning där alla tar med sig något till gottebordet. Det här ser jag annars fram emot under hela året – en riktig sockerorgie eller sockerfylla. Vi sitter då tillsammans och skickar runt alla godsaker som man bara kan tänka sig och det blir en riktig sockerfrossa, jag lovar. Jag deltog och tog mig igenom ett av det absolut svåraste jag har gjort i hela mitt liv. Att sitta och låta choklad, knäck, praliner, hemkokta karameller, kakor m.m. passera utan att ta en enda liten bit, det är ta mig fanken helt jäkla outstanding. Jag fattar inte hur i helskotta jag bara klarade det. Jag satt där med mina 45 g ugnsrostade solroskärnor toppade med Himalayasalt och tyckte att det var så gudens goda, och det var de verkligen!

Payday eller rättare sagt, belöningen

Så för att korta ner hela den här decemberhistorien, så vad blev kontentan till slut?
Trots 3 dagars avsteg så stod vågen på +/- 0 kg och jag är totally happy.
December är en månad då jag annars lätt går upp flera kg, och då menar jag långt över 2 kg.
Totalt sett har jag sedan kostplans-start gått ner ett antal kg och också minskat min totala fettprocent.
Den absolut roligaste resan börja NU för mig. Jag är nöjd med min utgångspunkt efter jul och nyår och är så jäkla taggad. Nu hoppas jag på att coachen kan ge mig rätt verktyg för att lyckas omformatera kroppen på ett hälsosamt sätt. Mindre kroppsfett och mer muskler med hjälp av kosten och styrketräningen är vad jag vill uppnå.

Yes, jag äter fortfarande enligt mitt tänk, ketogen kost eller strikt LCHF.

Boxningsmatchen, Jag mot Sockertrollet

Nu har det gått ett bra tag sedan sommarsemestern, snart jul ju!
Under sommaren hände något som gjorde att jag släppte och tänjde på mina kolhydratsgränser. För mig funkar det mindre bra kan jag säga, för jag stod senare med facit i hand. Jag inser och tror stenhårt på att jag måste göra alla misstag själv, för att se och lära mig hur JAG fungerar. Jag är inte så värst intresserad av hur andra fungerar, för det går inte att kopiera och överföra på mig, möjligen i små mängder i sådana fall. Tror inte heller att min väg skulle vara den rätta för alla andra.

Mat och hur jag väljer att äta verkar vara ett laddat ämne när andra börjar diskutera det. Vi tycker olika och några tycker att jag är lite crazy med min kost. Det är helt ok, jag kör mitt race och känner mig trygg i det. Jag har gjort en resa, lärt mig, kämpat, gjort om och gjort rätt många gånger om. Jag har faktiskt en del minnen från det att jag är mycket yngre som övertygar mig om att problemet med mitt sockerberoende startade när jag var väldigt liten.

För några månader sedan bestämde jag mig att starta en ny tuff utmaning med mig själv. Jag har redan sedan tidigare lagt av med Kaffe/Koffein och snart har det gått ett år. Det är dags att ta tag i det absolut svåraste för mig, mitt sockerberoende. Det har legat där i bakhuvudet och grämt mig länge, för jag vet att det skulle vara det absolut svåraste för mig att ta tag i. Jag vet också att jag inte är ensam om att var sockerberoende, vi är många.

20161026_180755

 

Såg förresten en träffande text på Instagram häromdagen;

I´m not where I need to bee,
but thank God I´m not where I used to bee!
I´m OK, and on my way!

Nu blir det åka av kan jag lova! Häng gärna med i upp och nedförsbackar på min resa.

Ängel i himlen

Det är lätt att ta livet för givet, att liksom bara leva på. 

Har funderat länge på om jag skulle blogga om detta inlägg eller helt enkelt hoppa över det. Men jag väljer att blogga om det. Det är ju inget farligt eller overkligt egentligen, utan det är helt enkelt livets gång. Däremot tycker jag att det var för tidigt och orättvist mot min Prinsessa, men tyvärr inget jag kan styra över eller göra något åt. Det gäller att kunna acceptera det och kunna leva med det på något vis, även om det är jäkligt svårt. Det är nog det svåra, att kunna hitta en väg att leva med sorgen.

dusk-over-aspo
Skymning på Aspö

Våren och sommaren var tuff, jäkligt tuff.

Jag känner direkt när energin dalar och när jag måste prioritera bort saker för att orka med mentalt. Jag är glad för att jag lätt kan känna av det, för då kan jag bromsa i tid. Men så kom det en period då jag faktiskt inte kunde sätta mig själv på första plats, någon annan, en vän, min bästa vän behövde mig mer och jag satte direkt på autopilot.

Jag försökte att bara koncentrera mig på att finnas till och lyssna på min bästa väninna som var svårt sjuk. Jag är så glad för att hon lät mig komma och hälsa på varje vecka, trots att hon mådde så dåligt. Det var aldrig jobbigt för mig att prata om vad som helst med henne under sjukdomstiden och jag tyckte att vi fick en riktigt fin sista tid ihop med både skratt och gråt, hur jäkla tufft det än var. Vi pratade gamla minnen, om vad som skulle komma, om drömmar, om våra familjer och  livet efter detta. Men när hon gick över till andra sidan, tappade jag bort mig själv för ett tag. Jag kunde inte hitta rätt, jag hade liksom kuggat ur och livet blev helt plötsligt ett virrvarr och kaos inne i min hjärna. Var detta liksom ”it”??

Jag gillar struktur i min vardag, styr upp en vecka i taget, minst. Vill ha bra koll över min vardag som har med jobb, mat, träning och vardagssysslor att göra. Men helt plötsligt så försvann några bitar från mitt Lego-torn och byggnaden började luta, lutade mer och mer. Till slut föll det ihop och jag fick inse att det var dags att bryta ihop och sedan starta om bygget.

Jag har så sakta startat om mitt bygge kan man säga och pratar dagligen med min Sessa som numera finns i himlen. Nu måste jag få ordning och struktur på min vardag igen. Att äta rätt och träna mot nya mål står på mitt schema och jag har kommit en bit på väg.

Du finns med oss varje dag, här och nu!
Alltid saknad, aldrig glömd min Prinsessa Marie

Kycklinggratäng

Jag brukar slå till och handla grillad eller färsk kyckling när det är bra pris i affären, fryser in och lagar sedan denna goda kycklinggratäng. Just nu gör jag storkok eller extra stora satser då det går åt till både middag och matlådor. Store sonen jobbar och bor fortfarande hemma och behöver alltid extra matlådor med sig både till jobbet och efter gymmet, så här blir det inget över, om jag säger så.

20160828_183014

Jag använder en stor djup form ca 40 x 10cm (kanske 8 personer)

2 grillade kycklingar
3 röda paprikor
1 purjolök
1 stor gul lök
1 vitlöksklyfta
2 burkar hela champinjoner
3 dl Crème Fraîche
4 dl Grädde
5 msk tomatpuré
3 msk Mango Chutney (medium stark)
3 tsk Sambal Oelek
2 tsk paprikapulver

Smakrik ost (Jag tog Prästost)
Körsbärstomater
Salt och Peppar

Bena ur kycklingen och dela i lagom bitar
Hacka paprika, purjo, lök, vitlök och stek i smör tillsammans med champinjonerna.

Vispa ihop Crème Fraîche, Grädde, Mango Chutney, Sambal Oelek och låt koka upp.
Krydda med Paprikapulver, Salt och Peppar.

Fyll formen med grönsaksröran.
Lägg i kycklingen och ös sedan på såsen över allt samman.
Toppa med smakrik ost och strö sedan delade körsbärstomater över gratängen.

ca 200 grader i 20 minuter

 

 

 

Right on!

Det finns risk för ett och annat blogginlägg framöver!
Kan dimpa ner ett och annat recept, foto, och givetvis några inlägg om träning och min utveckling när det gäller styrka och fettprocent. Ja det är vad hösten kommer att handla om! Jag känner för att brottas med mig själv, bena ut ett och annat och även utmana mig själv och se om jag har mer att ge. Klart jag har, jag är en envis jäkel!

Jag vet inte vad som döljer sig bakom krönet, man jag ska banne mig ta reda på det!
Jag vet inte vad som döljer sig bakom krönet, man jag ska banne mig ta reda på det även om det krävs att jag tar i ändå nerifrån tårna.

Jag har på ett märkligt sätt råkat halka in på något via ett bananskal och måste bara se vart det bär. Det är för mig så komiskt då jag var helt oförberedd, men insåg att det kan bli mycket intressant. Blir en jäkla spännande höst för min del. Givetvis måste jag lägga ner en hel del jäkla anammat, men jag är full av förhoppning om att det kan vara värt det. Jag älskar utmaningar som testar mina gränser.

Små myrsteg kan bli ett jättekliv

20160430_152420

Små myrsteg kan efterhand bli ett jättekliv.
Jag nöter på i gymmet och vet du vad?! Jag tycker att det är kul!
Det är små, små myrsteg framåt, som så småningom blir ett stort steg. Jag är själv förvånad över att jag inte tröttnar, men det finns så mycket kvar att prova, så många vikter som jag inte har känt på, så många övningar som jag inte har testat och så mycket envist fett som ska bort på kroppen. Det är en utmaning och jag är en envis jäkel.

Något som man kan bli beroende av är ju alla dessa fina träningskläder som finns där ute och bara väntar på mig. Just nu är det köpstopp och det gör ont, väldigt ont! Aj!

För ett tag sedan började jag testa maghjulet som jag aldrig har kunnat köra tidigare. Jag har successivt kunnat rulla lite längre fram och här på videon är jag inte helt framme men nästan. Det går lättare och lättare och här pratar jag om myrsteg som gör mig glad. Sist kändes det ganska lätt att hålla emot och dra mig tillbaka. Klarade det utan att ha ett stopp längst fram och jag klarade även för första gången att rulla HELA vägen ut och tillbaka 5 gånger. Yeeeeeeessss!!

Ja, jag vet, don´t mind min mörka mittbena, har fixat den nu hos frissan.

Terminalarbete

Terminalarbetet på jobbet kräver verkligen att jag är på min vakt med min arm och axel. Åkte på ett bakslag som heter duga och paniken infann sig hos mig. Det är då det gäller att börja andas, tänka efter och plocka fram allt man har lärt sig på resans gång.

På jobbet flaggade jag direkt, att NU är läget akut, jag måste få hjälpt med att kolla upp min arbetsplats, om det finns något mer som man kan göra för att jag inte ska fastna i samma onda cirkel som tidigare. Jag har trots allt inte varit sjukskriven och betalat min rehabilitering själv och kämpat på som fan. I fredags kom ett nytt tangentbord och att lära sig hitta rätt på det utan att kolla ner under det att jag skriver, det kostar på en hel del svordomar. Men jag tror nog att det kan fungera, jag är en envis jävel. Ett smalare och mer komprimerat tangentbord gör att man inte behöver flytta händerna så lång ut åt sidorna, och för min del då åt höger där siffrorna finns. Nu är det bara musen som ska lösas också, för den jag har i dag (mousetrapper) fungerar inte så bra ihop med detta.

images
Bild lånad

Givetvis tror ju då någon att det är styrketräningen som är boven till mitt problem, att jag tränar för mycket, att jag lyfter för tungt…….
Men nej, så är det inte alls! När jag har ont och går till gymmet och börjar träna, då försvinner den malande värken och efter träningen mår jag toppen. När jag vaknar på morgonen är armen/axeln ok men efter någon timme vid tangentbordet, DÅ börjar det igen. Så NEJ, det är inte gymmets fel att jag får ont. Jag har lärt mig massor om HUR man ska utföra de olika momenten på gymmet och hur man INTE ska göra. Jag säger inte att jag kan allt perfekt, men jag känner min kropp så bra så jag känner när det blir fel. Jag är väldigt medveten om hur jag mår, hur jag fungerar, vad som känns rätt eller fel för min kropp och jag försöker alltid att hitta en väg förbi ett problem. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha mått om jag inte hade börjat träna på gymmet. Hur ont hade jag inte haft och hade jag ens kunnat jobba med det jag gör idag?

Hästar, no no no!

Jag vill kanske inte sträcka mig så lång att jag har uttalad hästskräck, men jag är rädd för att stå vid en häst utan att ha ett staket mellan oss och jag hittar inget språk som passar oss emellan. Kor, hund och katt känner jag att jag kan prata med, vi får till en bra kommunikation, men häst, nej det vill sig absolut inte. Jag vet att det till största del beror på mig, och jag försöker, jag vill verkligen, men det går bara inte.

Islandshäst

Eftersom jag och hästar aldrig har varit ett tema tidigare, kan jag absolut inget om hästar. En arbetskollega frågade mig om svärmors häst som ska säljas och jag gav den bästa beskrivning jag kunde utifrån mitt kunnande. En häst, fyra ben och två öron, hög, brun och gammal. Till slut var jag tvungen att sms svärmor och fråga så att jag kunde lämna svar då alla frågor om varm och kallt blod gjorde mig förvirrad, alla hästar har väl varmt blod eller? Man undrar ju om jag är helt trög?
Hästen, ett Islandssto hade mycket riktigt fyra ben och två öron men resten var ju inte rätt. Inte alls hög utan ganska låg (enligt min hästvana kollega), inte gammal utan bara 3 år, brun kanske stämmer men kallas för brunblack. Ja du milde, jag vet i alla fall vad som är fram och vad som är bak på en häst.

Svärmor bad mig komma och ta kort på hästen. Man säger inte till svärmor att det kan bli problem för jag är ju lite rädd för hästar……..man säger, klart att jag kommer 🙂
Allt löser sig ju till slut så är det ju bara 🙂

Jag stod på ena sidan av staketet och svärmor med häst på andra sidan. Tog de kort jag skulle och svärmor kopplar loss hästen, eller hur man nu säger, och nog fasen kom den upp rakt in i kameralinsen med sin stora mule. Blev inte rädd utan tyckte nog att den var lite gullig i alla fall. Ser nästan ut som en älg eller? Hon hade inte rakat dig den här hästen utan hade några långa skäggstrån som stod rätt ut, men jag antar att inga hästar rakar sig, right!?