Små myrsteg kan bli ett jättekliv

20160430_152420

Små myrsteg kan efterhand bli ett jättekliv.
Jag nöter på i gymmet och vet du vad?! Jag tycker att det är kul!
Det är små, små myrsteg framåt, som så småningom blir ett stort steg. Jag är själv förvånad över att jag inte tröttnar, men det finns så mycket kvar att prova, så många vikter som jag inte har känt på, så många övningar som jag inte har testat och så mycket envist fett som ska bort på kroppen. Det är en utmaning och jag är en envis jäkel.

Något som man kan bli beroende av är ju alla dessa fina träningskläder som finns där ute och bara väntar på mig. Just nu är det köpstopp och det gör ont, väldigt ont! Aj!

För ett tag sedan började jag testa maghjulet som jag aldrig har kunnat köra tidigare. Jag har successivt kunnat rulla lite längre fram och här på videon är jag inte helt framme men nästan. Det går lättare och lättare och här pratar jag om myrsteg som gör mig glad. Sist kändes det ganska lätt att hålla emot och dra mig tillbaka. Klarade det utan att ha ett stopp längst fram och jag klarade även för första gången att rulla HELA vägen ut och tillbaka 5 gånger. Yeeeeeeessss!!

Ja, jag vet, don´t mind min mörka mittbena, har fixat den nu hos frissan.

Terminalarbete

Terminalarbetet på jobbet kräver verkligen att jag är på min vakt med min arm och axel. Åkte på ett bakslag som heter duga och paniken infann sig hos mig. Det är då det gäller att börja andas, tänka efter och plocka fram allt man har lärt sig på resans gång.

På jobbet flaggade jag direkt, att NU är läget akut, jag måste få hjälpt med att kolla upp min arbetsplats, om det finns något mer som man kan göra för att jag inte ska fastna i samma onda cirkel som tidigare. Jag har trots allt inte varit sjukskriven och betalat min rehabilitering själv och kämpat på som fan. I fredags kom ett nytt tangentbord och att lära sig hitta rätt på det utan att kolla ner under det att jag skriver, det kostar på en hel del svordomar. Men jag tror nog att det kan fungera, jag är en envis jävel. Ett smalare och mer komprimerat tangentbord gör att man inte behöver flytta händerna så lång ut åt sidorna, och för min del då åt höger där siffrorna finns. Nu är det bara musen som ska lösas också, för den jag har i dag (mousetrapper) fungerar inte så bra ihop med detta.

images
Bild lånad

Givetvis tror ju då någon att det är styrketräningen som är boven till mitt problem, att jag tränar för mycket, att jag lyfter för tungt…….
Men nej, så är det inte alls! När jag har ont och går till gymmet och börjar träna, då försvinner den malande värken och efter träningen mår jag toppen. När jag vaknar på morgonen är armen/axeln ok men efter någon timme vid tangentbordet, DÅ börjar det igen. Så NEJ, det är inte gymmets fel att jag får ont. Jag har lärt mig massor om HUR man ska utföra de olika momenten på gymmet och hur man INTE ska göra. Jag säger inte att jag kan allt perfekt, men jag känner min kropp så bra så jag känner när det blir fel. Jag är väldigt medveten om hur jag mår, hur jag fungerar, vad som känns rätt eller fel för min kropp och jag försöker alltid att hitta en väg förbi ett problem. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha mått om jag inte hade börjat träna på gymmet. Hur ont hade jag inte haft och hade jag ens kunnat jobba med det jag gör idag?

Hästar, no no no!

Jag vill kanske inte sträcka mig så lång att jag har uttalad hästskräck, men jag är rädd för att stå vid en häst utan att ha ett staket mellan oss och jag hittar inget språk som passar oss emellan. Kor, hund och katt känner jag att jag kan prata med, vi får till en bra kommunikation, men häst, nej det vill sig absolut inte. Jag vet att det till största del beror på mig, och jag försöker, jag vill verkligen, men det går bara inte.

Islandshäst

Eftersom jag och hästar aldrig har varit ett tema tidigare, kan jag absolut inget om hästar. En arbetskollega frågade mig om svärmors häst som ska säljas och jag gav den bästa beskrivning jag kunde utifrån mitt kunnande. En häst, fyra ben och två öron, hög, brun och gammal. Till slut var jag tvungen att sms svärmor och fråga så att jag kunde lämna svar då alla frågor om varm och kallt blod gjorde mig förvirrad, alla hästar har väl varmt blod eller? Man undrar ju om jag är helt trög?
Hästen, ett Islandssto hade mycket riktigt fyra ben och två öron men resten var ju inte rätt. Inte alls hög utan ganska låg (enligt min hästvana kollega), inte gammal utan bara 3 år, brun kanske stämmer men kallas för brunblack. Ja du milde, jag vet i alla fall vad som är fram och vad som är bak på en häst.

Svärmor bad mig komma och ta kort på hästen. Man säger inte till svärmor att det kan bli problem för jag är ju lite rädd för hästar……..man säger, klart att jag kommer 🙂
Allt löser sig ju till slut så är det ju bara 🙂

Jag stod på ena sidan av staketet och svärmor med häst på andra sidan. Tog de kort jag skulle och svärmor kopplar loss hästen, eller hur man nu säger, och nog fasen kom den upp rakt in i kameralinsen med sin stora mule. Blev inte rädd utan tyckte nog att den var lite gullig i alla fall. Ser nästan ut som en älg eller? Hon hade inte rakat dig den här hästen utan hade några långa skäggstrån som stod rätt ut, men jag antar att inga hästar rakar sig, right!?

Hjulet, en utmaning

När de små barnen i omklädningsrummet börjar känna igen mig och vill att jag ska lyfta upp dem, då tror jag att man kan säga att man är på gymmet ganska ofta, haha! En mamma sa nyligen till sin lilla flicka,
– Nu tog du nog fel, det där är inte mormor och ingen som du känner.
Men den lilla flickan gav sig inte och blinkade till mig med sina gulliga ögon samtidigt som hon lyfte sina armar mot mig och ville att jag skulle lyfta upp henne.
Mamman ursäktade sig, men jag sa att vi träffas ju så ofta så nu känner vi ju varandra 🙂
– Ja sa mamman, så är det nog, du är alltid här när vi ska på simskola 🙂
Har många kompisar i omklädningsrummet nu för tiden 🙂

Du vet det där jädra hjulet som finns på gymmet, det har jag hållit mig borta från under alla år. Jag har aldrig haft någon bålstabilitet att prata om innan och om jag hade provat så skulle jag med all säkerhet ha gjort mig illa i ryggen. Men så är det ju det här med nya utmaningar och att testa……..

Jag började med att bara GLO på det där hjulet. Det började prata med mig, reta mig, och faktiskt håna mig för att jag inte ville testa. Min axel har också gjort att jag inte har kunnat prova förr, men nu kan jag inte skylla på det längre. Det var liksom dags!

Fotot är min och makens hand tillsammans. Det får representera att vi gör det tillsammans, hjälper varandra, pushar varandra och stöttar varandra när det är jobbigt, eller asgarvar när det bara inte går längre. 
Hjulet

Jag har börjat lite lätt med att stå på knä, rulla ut och använda mig av ett stopp.
Inte svanka, utan låta de raka och de sneda magmusklerna jobba samt övre rygg.
Får tacka min coach, maken, för att jag ens vågade börja med detta asjobbiga hjul.
Så går det! Ett sketet hjul ska inte tracka mig på gymmet, då tar jag min an utmaningen 🙂

Naturexpedition

I dag packade vi ryggsäcken och begav oss ut på vårens första naturrunda, Pepsi och jag. Han vet hur det här går till och blir varken orolig eller rastlös då jag lägger mig ner och ålar mig fram genom skogen i slowmotion. Ja det är inte klokt som det kanske ser ut och jag blir glad varje gång vi inte träffar på någon där jag ligger på mage i mossan som en strandad valross.

Han sitter där och kolla in mig, hjälper till om det behövs, eller så dyker han upp där framför kameralinsen precis i rätt ögonblick. Har med mig lite godis i fickan och från och till gömmer jag något här eller där. Högt upp på en granstam hittar Pepsi något gott.

Trädkramare
Här var det meningen att jag skulle fota Kabbeleka vid vattnet, och då kom den här nosen i vägen.
Vem bryr sig om Kabbeleka när en sån här gullig nos dyker upp precis bredvid? I bland tror jag banne mig att han gör det med flit för att skoja med mig. Han är väldigt speciell min kompis!

Nos i vägen
Naturgodis hittar man ibland om man är duktig med nosen. Jag blir imponerad när han sätter igång och vickar på sin lilla nos och känner att, NU har matte gömt något. Jag gömmer bara ibland, och oftast säger jag inget till honom, men han märker direkt när det finns något att leta efter. Svampen satt kvar på trädet efter plundringen.

Naturgodis

 

Tänka och känna

Jag hinner tänka en hel del när jag är på gymmet.
Jag hinner känna efter en hel del när jag är på gymmet.
Ja,  jag vet att jag ser ansträngd ut när jag är på gymmet, men det hör liksom till. Jag inser att jag verkligen tar i när jag ser foton på mig själv. Men jag gillar att grimasera och ta i på gymmet, jag bjuder på det! Inte lönt att redigera, jag är ju ändå till åren, so to speek 🙂

Just den här övningen, liggande hantelpress är väldigt speciell för mig. Jag har inte kunnat köra den tidigare, inte ens utan vikter. Detta var en av övningarna som gjorde fasligt ont i axeln tidigare och som jag faktiskt fick hoppa över i säkert 1,5 år.

På gång

Nu kan jag så smått börja på med den här övningen igen.  Det knepiga är bara att hjärnan är så invand med att det kommer att göra ont, så jag omedvetet gör en justering med min arm innan det ens gör ont.
Ja det  låter galet och kanske lite överdrivet för jag vet inte om jag hade trott på det om någon annan hade försökt förklara det för mig. Så idag när jag körde övningen koncentrerade jag mig verkligen på att göra RÄTT, slappna av och inte göra någon justering med armen. Det funkade så länge jag verkligen koncentrerade mig, men minsta lilla distrahering, så kändes det i armen.

Det är vad jag kommer att jobba med framöver på gymmet, tänka och utföra övningen rätt.
I dag kunde jag köra på 10 kg,  7 x 3 reps. Hade det funnits 11 kg hade jag testat det också. Bilden är tagen för några veckor sedan då jag var skitglad över att klara 7 kg. Det händer små saker med en och annan sena. Känner en glädje som påminner om, när jag som liten lärde mig att cykla.
Det är näst intill magiskt 🙂 Jo jag lovar!

Lövbiffsgratäng

Varit ganska mycket fokus på rehab och träning ett tag, och det känns helt underbart att äntligen kunna köra som det är tänkt. Men i dag blir det ett inlägg på ett enkelt och gott recept jag gjorde till helgen. Jag är inte så exakt med hur mycket jag tar av allt, men nedan har jag skrivit på ett ungefär hur jag gjorde. Lite mer eller mindre av något spelar ju ingen roll, gott blir det.

Lövbiffsgratäng

Lövbiffsgratäng 6 personer

800 g lövbiff, strimlad
3-4 msk Tamari soja
2 msk kalvfond, koncentrerad
1-2 vitlöksklyftor, riven
1,5-2 purjolök, strimlad
200 g champinjoner,  dela grovt
2 röda paprikor, skivade i grova bitar
smör
Sås:
5 dl vispgrädde
4 dl creme fraiche
140 g gräddädel (ett paket)
timjan
svartpeppar, nymald
soja
Lägg det strimlade köttet i en bunke med soja, kalvfond och vitlök. Låt marinera en stund.

Fräs champinjonerna, purjolöken och paprikan i smör.
Lägg hälften av grönsakerna i en ugnsfast form, fördela sedan köttet och marinaden ovanpå grönsaksbädden. Lägg sedan på resterande grönsaker.

Koka upp crème fraiche , grädde och ädelost. Krydda med peppar, timjan och svartpeppar.
Häll såsen över köttet

In i ugnen på 225 grader i ca 20-30 minuter

Gratäng
Till detta hade vi smörstekt strimlad vitkål
 
Det funkade finfint för mig att fiska upp köttet och grönsakerna ur gratängen, då jag undviker allt för mycket mejerier för tillfället.
Receptet hittade jag hos 56kg

En seger värd att fira

I dag är det verkligen en dag att fira för mig.
För mig är det en seger, jag har vunnit och jag är så glad så att jag svävar fram, shit så glad jag är!

Det var dags att åka till Jerry på Stronger Performance and Rehab  i Kalmar, för ännu en behandling för min onda arm och axel. Senaste träningen kändes näst intill helt perfekt och jag förvånades över hur annorlunda alla övningar kändes. Trots det gnagde det lite av oro i mig då jag fortfarande kunde känna lite skit i armen vid liggande hantelpress. Den övningen har jag aldrig kunnat köra tidigare då det har gjort fasligt ont i både axel och arm. Bara att kunna prova och köra en sådan övning har varit helt magiskt för mig, en ny värld har öppnat sig.

Ganska fjolligt att spänna sig, jag vet, men nu KAN jag i alla fall spänna armen så här och jag är skitglad för det! Min före detta ”döa” arm har fått nytt liv. Kolla in senan 🙂  Jag kommer spänna mig fler gånger, så varning utfärdas!

The arm
Det är skillnad på styrketräning och styrketräning. Jag tycker att jag har tränat en del och borde kunna hur man ska göra, men ändå har jag mycket kvar att lära och det tycker jag är spännande. Samtidigt är det också ganska skrämmande när jag inser hur jäkla lätt det är att göra fel, för det är lätt att göra fel. Synd att köra en övning och utföra den mindre rätt  och inte få ut det som är meningen, samtidigt som man kan dra på sig en skada. Jag är inte inte ute efter att lyfta så tungt som möjligt längre, utan det kommer nog i andra hand skulle jag vilja påstå. Däremot är min första prioritering att försöka göra övningen rätt, innan jag börjar känna att jag ska gå upp i vikter.

Det gäller att tänka och vara skärpt vid varje övning, känna att, jo, nu är det rätt, nu känns det bra, nu är det rätt muskel/muskler som jobbar. Det är inte bara att byta om, lyfta och sedan gå och duscha, det finns en hel värld att upptäcka bland skivstänger, hantlar och muskler. Jag känner mig som en nybörjare men med ett helt annat tänk i bagaget. Det är nu det roliga börjar, det är nu jag ska finslipa, justera och bli starkare och äntligen kunna använda mina armar och axlar.

Så när jag fråga Jerry idag efter behandlingen hur det ser ut med min arm/axel fick jag bedömningen godkänd och rehabiliterad. Fatta den känslan när detta går in genom örat, träffar trumhinnan och slutligen landar i hjärnan. Det är magiskt! Två stora, tunga bitar föll på plats tack vare Jerry, axel och sömnen.

Det är de två pusselbitar som nu efter lång tid har trillat på plats för min del och som gör att jag står där på trampolinen, hoppar och tar saaaaats!
Nu jäklar, nu ska jag på upptäcktsfärd!

Bye, bye kaffe

Jag gillar att utmana mig själv och testa olika saker för att komma fram till, om jag tycker att något är bra eller dåligt. Eller är det så att det inte händer så värst mycket spännande i mitt liv så att jag måste hitta på något eget och testa olika saker för att hitta lite spänning i min vardag, haha!

Bye bye kaffe

Vid nyår drack jag min sista kopp kaffe hos goda vänner, utan att egentligen ha bestämt mig för att göra så, det bara blev ett naturligt avstamp just precis då. Nu har det gått lite mer än 3 månader och jag tycker inte att jag har fått försaka något. När vi fikar på jobbet tar jag te eller vatten i samma mugg och det känns helt ok. I bland när det doftar nybryggt kaffe kan jag känna att jag skulle vilja smaka, men nä, bye, bye kaffe.

Varför?
I samband med att jag i höstas letade och läste på om mina sömnproblem, hittade jag ganska nya inlägg om att kaffe inte alls är så bra som man den senaste tiden har trott och gått ut med. Jag är egentligen ingen inbiten kaffedrickare, utan 2-3 koppar om dagen kanske någon kopp mer på helgen. Men jag kände att kaffet skulle jag lätt kunna skippa då jag inte tycker att det är så där jäkla gott.

Trött och stressad, det är mångas naturliga vardag och så även min. Jag har efter hand försökt att ringa in mina värsta stressfaktorer och försökt att göra något åt dem, en efter en. Har kommit en bra bit på väg, och nu har jag då alltså kommit till kaffet. Överdrivet, ja det kanske kan tyckas, men för mig är det ännu en sak att plocka bort nu när jag vet hur det påverkar mig. Sömnen har, i och med att jag slutade med kaffe samtidigt som jag började med Magnesium gått från asdålig till skitbra 🙂

  • Koffein är beroendeframkallande, jag vill bestämma själv
  • Med koffein blir man fokuserad och pigg. När sedan koffeinnivån i kroppen sjunker,  då mår man sämre. Det blir en ond cirkel att fylla på med kaffe för att orka…..
  • Koffein frisätter stresshormoner som i sin tur höjer insulinnivån i kroppen som i sin tur kan vara dålig för viktminskningen
  • Stressade binjurar blir mer stressade av kaffe. Binjurarna utsöndrar över 50 olika hormoner.

Vet du om att en kopp kaffe stimulerar dina binjurar i upp till 18 timmar. Den här överstimulationen kan vara ett problem. Det är ju en hiskelig massa saker som händer i våra kroppar och ju mer jag nystar i det, ju intressantare blir det.

Jag har precis börjat testa med att byta ut ännu en sak som jag gör dagligen, men det berättar jag om lite senare.